Alfredsson: "Känns fortfarande ofattbart"

Daniel Alfredsson höll under måndagen sitt tacktal under den stjärnspäckade och avslutande galan för Hockey Hall of Fame-helgen.

Den 49-årige göteborgaren, som gjorde 18 säsonger i NHL varav 17 i Ottawa Senators, möttes av varma applåder och taktfast "Alfie"-skanderande i Meridian Hall i Toronto och välkomnades upp på scenen av tidigare Toronto Maple Leafs-kaptenen och Hall of Fame-invalde landsmannen Mats Sundin.
- Wow, sa han. Det är ofattbart att vi är vänner efter alla strider vi haft ute på isen. Jag har beundrat honom länge och han var en stjärna redan innan jag spelade i ligan därhemma.
- Det här är en stor ära och fortfarande känns det ofattbart att vara här, fortsatte han och tackade också invalskommittén och de andra spelarna och ledarna som valts in i år.
Tidigare lagkamrater och ledare lyftes också fram under talet och Alfredsson riktade sig även till Börje Salming som hyllats genom hela Hall of Fame-helgen.
- Tack Börje från alla oss svenska spelare som följt i dina fotspår. Du är en sann pionjär som banat vägen för oss andra.
- Jag vill också tacka staden Ottawa som sedan första dagen jag landade har visat ett otroligt stöd. Det har betytt så mycket för mig och min familj och jag får fortfarande gåshud då jag är på plats i arenan och påminns om alla minnen vi skapade där. Det var en ynnest att få spela framför så passionerade och kunniga fans och jag kommer aldrig glömma känslan av att höra sitt namn ropas från läktarna.

Alfredsson draftades av Senators som 133:e spelare totalt i 1994 års draft. Under den första säsongen 1995-96 i Ottawa slog Alfredsson till med 61 poäng (26+35) på 82 matcher, vilket gav honom Calder Trophy som ligans bäste rookie det året.
- Jag var väldigt laddad och samtidigt väldigt, väldigt nervös inför min första training camp med Ottawa, berättade Alfredsson under sitt tal. Så pass nervös och uppspelt att när jag upptäckte att jag glömt mina skridskor hemma i Sverige. Kanske inte den bästa starten.
- Jag hade också en väldig hemlängtan och ringde hem varje kväll från hotellet. Det visade sig snabbt att det kostade en del att ringa hem från hotelltelefonen, så jag får rikta ett särskilt tack till Martin Straka som introducerade mig för telefon-kortet.
Alfredsson löste både skridsko-problematiken och hemlängtan och skulle tillslut avsluta sin karriär efter 17 säsonger i Senators, där han var lagkapten mellan 1999 och 2013, och en säsong i Detroit Red Wings. Han spelade 1 246 NHL-matcher och är Senators bäste poängplockare (1 157), målskytt (444) och passningsläggare (713) genom tiderna.
Förutom att utses till ligans bäste rookie 1996, tilldelade han King Clancy Memorial Trophy för sitt ledarskap och humanitära arbete 2012 och Mark Messier Leadership Award 2013.
Internationellt vann Alfredsson guld med Sverige vid Turin-OS 2006 och tog silver 2014 under Sochi-OS och den tidigare forwarden berättade att hans första drömmar inom hockeyn var att få representera Tre Kronor.
- Att få representera Sverige var alltid en stor ära och att vinna guldmedaljen i Turin är ett av mina allra största ögonblick i karriären.
- Jag blev draftad som 21-åring i den sjätte rundan och många säger att jag skulle kunna ha kommit över tidigare om jag från början satsat fullt ut på hockeyn istället för att utöva många olika idrotter, sa Alfredsson. Men jag tror att de många olika idrotterna formade mig den spelare jag blev och är grunden till att jag är här idag.
Och där han är - det är i Hockey Hall of Fame.
- Jag vill särskilt tacka alla ungdomsledare jag haft genom åren som lärt mig om lagsammanhållning och arbetsmoral samtidigt som jag haft roligt. De lät mig vara kreativ i en trygg och positiv miljö vilket utvecklat mig som idrottsman och person. Vikten av att kunna utöva idrotter och trygg, positiv, rolig och inkluderande miljö kan inte understrykas nog.