Det bästa från när Hall of Fame-klassen 2022 höll tal

TORONTO - De sex medlemmarna av 2022 års Hall of Fame-klass valdes officiellt in under natten mot tisdagen, svensk tid.
Nedan följer några av höjdpunkterna från när Daniel Alfredsson, Roberto Luongo, Riikka Sallinen, Daniel Sedin, Henrik Sedin, NHL-kommissionär Gary Bettman och Herb Carnegies familj höll tal i Toronto.
Talen presenteras i omvänd kronologisk ordning, med det avslutande talet först.

ROBERTO LUONGO: Hedrad att väljas in tillsammans med Sedins
Video: Roberto Luongo om resan till Hockey Hall of Fame
Luongo tackade Hockey Hall of Fame och gratulerade sina kollegor i 2022 års Hall of Fame-kull, speciellt lagkamraterna från tiden i Vancouver Canucks; Daniel Sedin och Henrik Sedin.
- När jag fick samtalet var det första jag frågade om de killarna valts in också, för jag ville verkligen dela denna ära med dem, sade Luongo. Det var en sådan ära för mig att vara lagkamrater med er i åtta år. Jag är stolt över att kunna säga att jag spelade med de två.
Luongo talade även om hur släkt, vänner och familj stöttat honom - och om hur han och hans bröder brukade spela hockey i källaren.
- Vi förstörde den där källaren totalt. Väggarna var helt körda.
Luongo talade om sin tid i Canucks (2006-14), men också om sin tid i Florida Panthers (2000-06, 2013-19).
- Båda organisationerna betyder allt för mig, de är båda lika viktiga.
Luongo tackade sina målvaktskollegor, sina barn - dottern Gabriella, 14, och sonen Gianni, 11 - innan han avslutade med att tacka sin fru, Gina.
- Det har varit en lång resa. Det har varit tufft. Som 'Hank' och 'Danny' sade; man var ensam mycket, på bortaresor och liknande. Samtidigt höll du ställningarna hemma och jag tror att vi som professionella idrottare tar det för givet ibland. Men jag vill bara säga att jag beundrar dig och jag älskar dig så mycket.
HENRIK SEDIN: Gjorde det tillsammans

Henrik och Daniel Sedin har varit sammankopplade i sina NHL-karriärer sedan de valdes som tvåa (Daniel) och trea (Henrik) i 1999 års NHL-draft. Men debatten har alltid varit: vilken bror är egentligen bättre?
Henrik, som var nära att missa ceremonin efter att nyligen återhämtat sig från Covid-19, bjöd på ett svar:
- Det var ett sista minuten-beslut att komma hit, men som våra tränare alltid sade, 'Henrik på 70 procent är betydligt bättre än Daniel på 100 procent', skojade svensken.
Bröderna spelade båda alla sina 17 NHL-säsonger med Vancouver. Henrik vann hart Trophy och Art Ross Trophy 2010 och var Canucks kapten under sina sista åtta säsonger i ligan (2011-18).
Henrik lyfte Daniel som en inspiration till det han uträttat i sin karriär.
- Utöver det fantastiska du gjorde på isen, så är anledningen till att jag står här idag det du gjorde utanför isen, sade Henrik. Att veta att någon väntade på mig i gymmet varje morgon, även de dagar jag ville ta ledigt, gjorde mig till spelaren jag var. När folk frågar var självförtroende kommer ifrån är det mitt svar; våra förberedelser.
Henrik tackade även Alexandre Burrows, som spelade 12 säsonger (2005-17) med bröderna i Vancouver.
- Jag vet inte hur vi blev så framgångsrika. Du pratade franska och tillsammans kommunicerade vi typ som delfiner, men varje gång vi klev ut på isen visste vi att vi kunde göra skillnad.
He said Daniel inspired him to the accomplishments he attained throughout his career.
Henrik valde att avsluta med en liten pik till Daniel, som redan talat:
- Eftersom Daniel redan pratat kan jag sätta punkt för den här debatten. Jag missade 30 matcher under min karriär och Daniels produktion var inte densamma. 2010 missade Daniel 20 matcher med en hjärnskakning och jag gjorde 11 mål och 9 assist. Så, med Daniel var jag knappt en 20-målgörare. Utan Daniel hade jag snittat 45 mål per säsong.
DANIEL SEDIN: Det tog ett tag - men vi nådde dit

Daniel Sedin berättade om hur tiden i NHL var tuff i början, men att han och Henrik tillsammans övervann de utmaningar som fanns och tog sig till Hockey Hall of Fame.
Den tidigare Vancouver Canucks-forwarden pratade under sitt tal om familj, vänner, lagkamrater, tränare och befattningshavare som hjälp honom på vägen.
Marc Crawford var Sedin-brödernas första tränare i NHL och Daniel uppmärksammade den skillnad han gjorde för dem:
- Det fanns lärdomar att ta in varje dag. Och tro mig, vi lärde oss. Du såg något i oss och du såg att vi behövde bli utmanade… nu med ålder och erfarenhet kan jag uppskatta det du gjorde för oss.
- Du hade höga förväntningar och även om det tog ett par år för oss innan vi nådde upp till dem vill jag säga tack för det du lärde oss och tack för ditt tålamod.
Daniel pratade om Markus Näslund och Mattias Öhlund, landsmännen och lagkamraterna som fanns där när bröderna hade det tufft att vänja sig vid livet i Nordamerika:
- De hjälpte oss justera till livet här och lärde oss vad som förväntades av oss. Vi fick möjlighet att lära oss av två av de bästa förebilderna man kan tänka sig och det fastnade hos oss… till sist. Det tog ett tag, men vi nådde dit.
Daniel lyfte även Roberto Luongo, deras mångåriga lagkamrat:
- Du höjde standarden i vårt lag och fick alla att acceptera att medelmåttighet aldrig var ett alternativ. Jag är stolt över att få vara din vän.
Daniel sparade det bästa till sist:
- Henrik, jag kommer bara säga det här en gång. Du har alltid varit en lugnande inflytande på mitt liv. Det har gjort skillnad för mig, inte bara som hockeyspelare utan också som person.
- Enligt mig är du inte bara en bättre hockeyspelare än mig, du är en bättre människa. Detta säger jag helt genuint… men också med vetskapen om att du kommer stå här uppe om några minuter. Jag ser verkligen fram emot att få höra dina fina ord om mig.
HERB CARNEGIE: Familjens hyllning
Video: Flera tal om Herb Carnegies arv inom sporten
Carnegie är vida ansedd som den bästa svarta spelaren som aldrig spelade i NHL. Under måndagens ceremoni hyllades Herbs insats för sporten ishockey av dottern Bernice och sonen Dale, då han valdes in i kategorin 'Byggare'.
- Han tog med sig det han lärde sig från ishockeyn till livet utanför sporten, sade Bernice. Han var en entreprenör, en normbrytare som alltid såg nya perspektiv.
Carnegie fick aldrig chansen i NHL, men tog den negativa och orättvisa upplevelsen och förvandlade den till något annat.
- Motgångar definierade hans karaktär som människa, sade Dale. Att ge upp var aldrig ett alternativ för honom. Han älskade sporten.
Bernice avslutade sitt tal i Meridian Hall Theatre med kraftfulla ord som fick publiken att resa sig från sina stolar:
- Jag vet att min far skulle velat att vi alla fortsätter hedra sporten han älskade och gör den rättvisa. Det är upp till oss att göra sporten bättre. Vi är ansvariga för att utplåna sexism, rasism och homofobi.
GARY BETTMAN: De invalda en inspiration

Kommissionär Bettman hyllade de invalda i årets Hall of Fame-upplaga och menade på att deras skilda bakgrunder kan tjäna som en inspiration och uppmana till reflektion över vad som gör sporten ishockey så speciell.
Bettman uppmärksammade klassens svenskar:
- Henrik och Daniel Sedin, det nionde brödraparet genom tiderna att väljas in i Hall of Fame i spelarkategorin, men de första att någonsin väljas in tillsammans. Lägg till Daniel Alfredsson och vi har tre av de mest respektfulla män och skickliga spelare som någonsin snört på sig ett par skridskor. De tjänar som en påminnelse hur internationell vår sport är och hur mycket svenska spelare gjort för att berika och bredda sporten på NHL-nivån.
Bettman uppmärksammade även Börje Salming och talade sig varm om Riikka Sallinens karriär och vikten av att uppmärksamma damhockeyn.
Bettman talade även om en frustration kring Carnegies inval:
- Han var skicklig nog, men fick aldrig chansen i NHL. Han fick aldrig chansen att representera sitt land vid VM eller OS, av anledningar som är fruktansvärda och oacceptabla. Vi måste se till att det aldrig sker igen - att ingen, oavsett hudfärg, trosbekännelse eller ursprung, någonsin behöver känna att den inte är välkommen inom sporten ishockey.
RIIKKA SALLINEN: En av dem
Sallinen fanns inte på plats vid ceremonin då hon valde att inte resa till Toronto med anledning av tidigare åtaganden vid den sjukgymnastklinik hon och hennes make Petteri driver i Sverige. Men glädjen hos 49-åringen från Jyväskylä, Finland, över att bli den första europeiska damhockeyspelaren att väljas in var tydlig i den intervju med TSN's Cheryl Pounder som spelades på storbildsskärmen i Meridian Hall Theatre.
- När jag tänker på de stora spelare som valts in i Hall of Fame… jag har sett många av dem och försökt vara lika bra som de var. Sedan finns det Hall of Famers jag spelat mot och nu är jag en av dem. Jag är tacksam och hedrad över att bli invald i Hall of Fame.
Sallinen mindes väl några av karriärens absoluta höjdpunkter: att vinna brons med sitt Finland vid OS i Nagano 1998 - de första olympiska spelen att ha med damishockey på programmet. Och att vinna brons vid OS i Pyeongchang vid 44 års ålder.
Faktum är att Sallinen avslutade hockeykarriären redan 2003 för att fokusera på familjen och satsa på sjukgymnastiken, men återvände till sporten tio år senare. Diskussionerna om en comeback inleddes när han var lagledare för finska landslaget 2013.
- De andra skojade nog mest om att jag borde göra comeback. Men jag tog det kanske på lite väl stort allvar. Och så var jag en hockeyspelare igen.
DANIEL ALFREDSSON: En ikon hos Senators

Daniel Alfredsson kom ihåg att ta med sitt tal upp på scenen.
Vilket inte var givet, enligt huvudpersonen själv, då hans minne inte alltid varit det bästa. Alfredsson berättade bland annat om sitt första NHL-träningsläger med Ottawa Senators 1995:
- Jag var så taggad… och så fruktansvärt nervös. Jag insåg kort innan det var dags för första träningen att jag glömt mina skridskor i Sverige.
Till sist hittade han ett par skridskor. Och på skridskor tog han sig hela vägen till Hall of Fame, en resa som gjorde honom till ikon hos Ottawa Senators.
Kärleken mellan Ottawa och Alfredsson är fortsatt stark. När han gjorde uppehåll i sitt tal, kunde publiken höras skandera "Alfie, Alfie".
- Jag vill tacka Ottawa. Från dag ett till nu har stödet varit otroligt. Det har betytt så mycket för mig och min familj. Det ger mig fortfarande gåshud att komma in i arenan och bli påmind om de fantastiska minnen vi skapade där.
- Jag hade turen att spela framför passionerade och kunniga fans. Och jag glömmer aldrig "Alfie"-ramsorna.
Som på given signal återvände ramsan i hallen.
Alfredsson gjorde 17 säsonger för Senators (1995-2013). Hans 426 mål, 682 assist och 1108 poäng är alla Senators-rekord och han vann Calder Trophy som ligans bästa rookie 1996, King Clancy Trophy för ledarskap och humanitärt arbete 2012 och Mark Messier Leadership Award 2013.
Men drömmen var alltid att spela för Sverige. Och faktumet att Mats Sundin, lagkamraten från det OS-guldvinnade laget i Turin, 2006, fanns på plats för att dela ut Alfredssons Hall of Fame-dekal, var en stor bonus.
- Tack, Mats. Det är svårt att förstå att vi är vänner efter alla Senators-Maple Leafs-drabbningar vi varit med om genom åren, men jag har alltid sett upp till honom. Han var en stjärna redan innan jag började spela i svenska ligan.
Alfredsson valde att spara sin mest känslosamma hyllning till landsmannen Börje Salming.
- Tack, Börje. Tack från alla de svenska spelare som följde i dina fotspår. Du är en sann vägvisare. Tack återigen.