Få spelare och ledare når NHL sett till antalet globala utövare. Att sedan nå Hockey Hall of Fame efter karriären är ännu färre förunnat. Eller, förunnat. De som når dit är de bästa av de bästa. De har gjort det mesta av det mesta och har en nära nog exceptionell betydelse för sporten.
Här listar NHL.com/sv fem namn att ha i åtanke inför nästa års inval - några som väntat länge och några som är tillgängliga för första gången.
Henrik Lundqvist
Som en av de i särklass bästa målvakterna under 2000-talet fick Lundqvist smeknamnet "The King of Manhattan" under sin tid med New York Rangers. Under sina första tio säsonger - av totalt 15 - slutade han aldrig utanför sjätteplats i Vezina Trophy-omröstningarna. Han vann trofén 2012 och förde 2014 sitt Rangers till Stanley Cup-final. Lägg därtill ytterligare två Eastern Conference-finaler. Han har vunnit VM och OS med Sverige och i NHL har bara fem målvakter fler segrar än Lundqvists 459. Med 91,8 i räddningsprocent på 887 grundseriematcher är han tredje bäst bland målvakter med minst 700 spelade matcher, bakom Dominik Hasek och Roberto Luongo - båda invalda i Hall of Fame
Watch: Youtube Video
Henrik Zetterberg
En titt på Henrik Zetterbergs CV skvallrar om stor Hall of Fame-potential. Njurunda-sonen spelade 1082 matcher i grundserien på vilka han noterades för 960 poäng för sitt Detroit Red Wings. I troféskåpet finns ett OS-guld och VM-guld (båda 2006) utöver både VM-silver, OS-silver och VM-brons. Han har förstås även en Stanley Cup-titel med Detroit (2008). Den säsongen blev han även utsedd till slutspelets mest värdefulle spelare (Conn Smythe Trophy) då han gjorde 27 poäng (13 mål) på 22 matcher. Samma år var han finalist till Selke Trophy (bäste defensive forward). Faktum är att Zetterberg fick röster till såväl Lady Byng Trophy som Selke Trophy under alla säsonger utom en i NHL-karriären. I Detroit har endast fyra spelare gjort fler poäng än den genom åren skadedrabbade Zetterberg.
Watch: Youtube Video
Alexander Mogilny
Det ryska fenomenet Mogilny är en av sex spelare att göra minst 76 mål på en säsong. De övriga sex spelarna är alla invalda i Hall of Fame. 76-målssäsongen resulterade i Maurce Richard Trophy 1993. Poängmaskinen gjorde 1032 poäng (473 mål) på 990 grundseriematcher i NHL. Han har, precis som Zetterberg, vunnit Stanley Cup (2000 med New Jersey Devils), VM-guld (1989) och OS-guld (1988). På CV't finns också en Lady Byng Trophy. Sett till mål per match är Mogilnys snitt på 0,48 högre än Teemu Selänne (0,47) Steve Yzerman (0,46) och Joe Sakic. Vid åtta tillfällen gjorde han minst 30 mål på en säsong och han är fortfarande den fjärde bäste ryske poängplockaren i ligan - trots att han inte har spelat i NHL på 16 år. Till diskussionen bör nämnas att Mogilny var den förste spelare att avvika från USSR för att spela i NHL.