Possible 2023

Med 2022 års festligheter kring Hockey Hall of Fame nu bakom oss vänder NHL.com/sv blicken mot 2023 och tittar närmare på potentiella kandidater till att bli invalda i det finaste sporten har att erbjuda. Bland de fem vi listar nedan finns det ett par blågula namn som bör vara med i diskussionen.

Få spelare och ledare når NHL sett till antalet globala utövare. Att sedan nå Hockey Hall of Fame efter karriären är ännu färre förunnat. Eller, förunnat. De som når dit är de bästa av de bästa. De har gjort det mesta av det mesta och har en nära nog exceptionell betydelse för sporten.
Här listar NHL.com/sv fem namn att ha i åtanke inför nästa års inval - några som väntat länge och några som är tillgängliga för första gången.
Henrik Lundqvist
Som en av de i särklass bästa målvakterna under 2000-talet fick Lundqvist smeknamnet "The King of Manhattan" under sin tid med New York Rangers. Under sina första tio säsonger - av totalt 15 - slutade han aldrig utanför sjätteplats i Vezina Trophy-omröstningarna. Han vann trofén 2012 och förde 2014 sitt Rangers till Stanley Cup-final. Lägg därtill ytterligare två Eastern Conference-finaler. Han har vunnit VM och OS med Sverige och i NHL har bara fem målvakter fler segrar än Lundqvists 459. Med 91,8 i räddningsprocent på 887 grundseriematcher är han tredje bäst bland målvakter med minst 700 spelade matcher, bakom Dominik Hasek och Roberto Luongo - båda invalda i Hall of Fame
Watch: Youtube Video
Henrik Zetterberg
En titt på Henrik Zetterbergs CV skvallrar om stor Hall of Fame-potential. Njurunda-sonen spelade 1082 matcher i grundserien på vilka han noterades för 960 poäng för sitt Detroit Red Wings. I troféskåpet finns ett OS-guld och VM-guld (båda 2006) utöver både VM-silver, OS-silver och VM-brons. Han har förstås även en Stanley Cup-titel med Detroit (2008). Den säsongen blev han även utsedd till slutspelets mest värdefulle spelare (Conn Smythe Trophy) då han gjorde 27 poäng (13 mål) på 22 matcher. Samma år var han finalist till Selke Trophy (bäste defensive forward). Faktum är att Zetterberg fick röster till såväl Lady Byng Trophy som Selke Trophy under alla säsonger utom en i NHL-karriären. I Detroit har endast fyra spelare gjort fler poäng än den genom åren skadedrabbade Zetterberg.
Watch: Youtube Video
Alexander Mogilny
Det ryska fenomenet Mogilny är en av sex spelare att göra minst 76 mål på en säsong. De övriga sex spelarna är alla invalda i Hall of Fame. 76-målssäsongen resulterade i Maurce Richard Trophy 1993. Poängmaskinen gjorde 1032 poäng (473 mål) på 990 grundseriematcher i NHL. Han har, precis som Zetterberg, vunnit Stanley Cup (2000 med New Jersey Devils), VM-guld (1989) och OS-guld (1988). På CV't finns också en Lady Byng Trophy. Sett till mål per match är Mogilnys snitt på 0,48 högre än Teemu Selänne (0,47) Steve Yzerman (0,46) och Joe Sakic. Vid åtta tillfällen gjorde han minst 30 mål på en säsong och han är fortfarande den fjärde bäste ryske poängplockaren i ligan - trots att han inte har spelat i NHL på 16 år. Till diskussionen bör nämnas att Mogilny var den förste spelare att avvika från USSR för att spela i NHL.

Tom Barrasso

Tom Barrasso
Den hetlevrade burväktaren tjänade sin brödföda i NHL mellan 1983-2003. Han inledde sin karriär med att gå direkt från high school till NHL - han är fortfarande den enda målvakten att ha gjort detta. Första säsongen vann han såväl Vezina Trophy som Calder Trophy våren 1984. Året därpå bärgade han sin andra Vezina och han var finalist ytterligare tre gånger i karriären. Barrasso vann två Stanley Cup (1991, 1992) med Pittsburgh Penguins. Förutom Vezina-triumfen 1984 var han nominerad ytterligare tre gånger. Endast tre andra målvakter har varit nominerade och vunnit totalt minst fyra gånger; Dominik Hasek, Patrick Roy, Martin Brodeur och Barrasso. Han har 369 segrar på 777 spelade matcher (delad 19:e plats).
Läs också: [Det bästa från när Hall of Fame-klassen 2022 höll tal\]
Gary Suter
Nog för att en back ska försvara det egna målet och egen zon. Men Gary Suters 844 poäng i karriären är 14:e bäst bland backar genom tiderna. Samtliga backar före honom är med i Hall of Fame - och några bakom honom. Suter inledde sin karriär med att bärga Calder Trophy våren 1986 då han representerade Calgary Flames. Tre år senare vann han Stanley Cup och 1996 vann han World Cup med USA. Suter hade sex säsonger med minst 60 poäng, fyra med minst 70 och gjorde som mest 91 poäng på en säsong. Han spelade 1145 matcher i ligan över 17 säsonger.