Ekman-Larsson tacksam efter 1000 matcher: "Få förunnat"

Toronto Maple Leafs Oliver Ekman-Larsson gjorde i onsdags sin 1000:e match i NHL. Den 33-årige backen blev den 20:e svensken genom tiderna och andra efter Mikael Backlund den här säsongen att nå milstolpen.

När Ekman-Larsson firade 1000 gjorde han det i Toronto Maple Leafs tröja, hans fjärde klubb i NHL-karriären efter Arizona Coyotes, Vancouver Canucks och Florida Panthers. Ekman-Larsson blev en Maple Leaf i somras efter att hans kontrakt med Panthers gått ut, bara några dagar efter att klubben och han firade sin första Stanley Cup.

Ekman-Larsson har kommit bra in i sitt nya äventyr och trivs i Toronto, en stad som andas hockey. Men som också suktar efter en Stanley Cup – något klubben inte vunnit sedan 1967. Att spela i Toronto är speciellt, med hårt tryck och press från både fans och media. Lite likt hur det var i Vancouver.

– Jag vet att det finns mycket historik i Toronto. Det är ett lag som varit med från början. Det är många fans som bryr sig och så, men den största pressen kommer från mig själv. Det är det jag fokuserar på, att hjälpa laget så gott jag kan och så gott det går. Jag tycker verkligen att vi har väldigt många spelare och ett bra lag som har chans att göra något speciellt. Det var därför som jag ville komma hit och fick möjligheten att göra så, säger Ekman-Larsson.

Här är frågor och svar med Ekman-Larsson: om 1000 matcher, landslagsspel, 4 Nations Face-Off, inledningen i Toronto och sin kärlek till hockeyn.

Tjugo svenskar har gjort 1000 matcher i NHL. Du är den senaste att nå milstolpen och firades rejält för den. Hur var det att uppleva den matchen?

– Det var fantastiskt kul. Sen tror jag inte att jag fattat det. Jag har inte tänkt så mycket på det. Mer än igår då. Så det kändes väldigt kul och man känner sig stolt att ha fått chansen att få vara i ligan så pass länge och få spela så många matcher. Och peppar peppar fått vara skadefri helt okej. Få förunnat att få den chansen.

Du kom in i ligan när du var ganska ung och att spela 1000 matcher kräver en hel del av en. Varför tror du att du kommit så här långt och blivit medlem i 1000-klubben?
– Det är väl alla extra timmar man lagt på isen själv, från unga åldrar. Att man stod och kollade på träningar och helt plötsligt fattades det någon gubbe i ett lag och så fick man vara med där. Och helt plötsligt hade man fått ihop tre, fyra träningar på en dag. Det är framförallt det drivet. Det är mycket jobb och tid man lägger ner på sommarträning och förberedelser. Det är väl något som jag anammat lite mer när man blivit äldre och tagit åt mig ännu mer. Det är kanske därför man står där med 1000 matcher nu.

Vad har du för höjdpunkter under de här 1000 matcherna?
– Det är jättesvårt att säga så här. Draften (vald som nummer 6 av Coyotes 2009) är såklart högt upp. Man vet inte om man får chansen att bli draftad och man blir det och sen så därifrån vet man inte om man ens kommer få spela en match eller så. Första matchen, och att få vinna Stanley Cup. En sak jag vet är hur tacksam jag är för alla underbara människor man mött på vägen och fortfarande har kontakt med. Så hockeyn har gett en väldigt mycket på resan.

I februari spelas 4 Nations Face-Off. De bästa spelarna från Sverige, Finland, USA och Kanada spelar mot varandra i en kort turnering i Boston och Montreal. Hur ser du på den turneringen?
– Det är klart att det är ett av delmålen man har. Varje gång man får chansen att dra på sig den tröjan så vill man göra det. Det är något som man jobbar för under säsongen, dels att man ska utvecklas och dels för att Tre Kronor och Sam (Hallam, förbundskapten) vill ha en i laget. Det hoppas jag såklart självklart mycket på. Sen vet man aldrig, det är många bra spelare och många yngre spelare som gör det fantastiskt bra i NHL.

Du har gjort 1000 matcher i NHL, ett gäng slutspelsmatcher och är alltid sugen på landslagsspel. Känner du aldrig att du behöver vila?
– Jag har väl alltid varit så, och när man växter upp … (Peter) Forsberg, (Nicklas) Lidström, (Mats) Sundin alla storspelare kom hem och spelade för Tre Kronor. Det tycker jag väl jag har satt lite prägel på hur jag ser på det också och verkligen komma hem och få chansen. Det var väl det man drömde om, att spela för Tre Kronor innan man drömde om att spela i NHL. Så det är väl lite så jag ser på det. Sen tycker jag det är fantastiskt roligt med hockey. Sen när man blir lite äldre så tror jag att man uppskattar det ännu mer.

– Jag kommer spela hockey tills de får bära av mig.

Du är ny i Maple Leafs, men har fått en stor roll så här långt och spelar mycket. Hur ser du på starten den här säsongen?
– Jag tycker att det gått jättebra att komma in i gruppen. Familjen trivs skitbra i Toronto och har kommit bra in vid sidan av isen. De har kommit bra in och det är alltid enklare när alla trivs och mår bra. Det är jag väldigt tacksam över. Sen har laget gjort ett fantastiskt jobb för att välkomna mig in. Jag tycker att jag spelat en väldigt bra hockey inledningsvis. Jag har fått en bra roll och känner mig trygg i den rollen.

Du var med och vann Stanley Cup med Panthers förra säsongen. Nu är du i ett nytt lag som har ambitioner att gå långt i ett slutspel. Kan du se några likheter mellan Florida och Toronto som lag?
– Det tycker jag. (Aleksander) Barkov, (Matthew) Tkachuk, (Gustav) Forsling, Bob (Sergei Bobrovsky), (Sam) Reinhart. Det finns otroligt många bra spelare i Florida. Mycket talang … och den talangen har väl vi i Toronto också om man ska vara ärlig. Jag tycker att vi ska ha en chans att gå långt och verkligen vara med och utmana. Där känner jag att jag kan vara med och bidra och hjälpa till. Och vill vara med. Jag ser faktiskt lite likheter med laget.