I början gick klubborna av ganska fort tack vare den snabba utvecklingen och det kostade föräldrar och klubbar flera tusentals kronor att förse spelarna med "det allra senaste".
"Bättre precision med träklubban"
För Kenny Jönsson däremot var det träklubban som gällde. Den tidigare Rögle, Toronto Maple Leafs och New York Islanders- backen väntade ända till 2007 innan han tvingades ge upp och anpassa sig till den nya tekniken.
- Jag tyckte träklubborna var bättre. Det var något jag hade växt upp med och var van vid. Jag hade dessutom haft förmånen att ha samma märke, vinkel och styvhet sedan 1994 i princip. Jag visste var när och hur man skulle behandla pucken, säger Kenny.
Hockey är i mångt och mycket en detaljsport. Är spelarna inte nöjda eller komfortabla med något finjusteras det in i minsta detalj. Det kan handla om att kapa klubban med två millimeter eller att tejpa klubban annorlunda under en träning för att få en annan känsla. När det kommer till ny utrustning är nya grejer ofta styva och obekväma till en börja vilket innebär att de ofta tar lite tid innan de är inkörda.
- Det var en bättre flex och bättre snärt i kompositklubban men det tog en lång stund att hitta rätt. Jag tyckte jag hade bättre precision med min träklubba än med en kompositklubba. Träklubban flexade inte likadant som den nya klubban, säger Kenny som var träklubban trogen under OS 2006 i Turin där han utsågs till turneringens bästa back.
Utvecklat sporten