”What a difference a year makes”. Den något reviderade textraden – originalet lyder ”day” – inspirerad av Dinah Washingtons klassiker från 1959, passar sannerligen in på Oliver Ekman-Larsson.
För ett år sedan hade backen nyss köpts ut från de två sista åren av sitt kontrakt av Vancouver Canucks; detta endast två säsonger efter att klubben satsade på svensken genom att byta till sig honom från Arizona Coyotes.
– Det var tufft att få kontraktet utköpt, berättade Ekman-Larsson under torsdagen. Det var första gången det drabbade mig. Jag förstod att de (Canucks) ville genomföra förändringar och att de ville gå i en annan riktning (än att behålla mig), så det var ungefär som att få sparken.
– Men jag har aldrig slutat tro på mig själv och jag visste med mig att jag inte varit helt frisk de senaste två säsongerna. Det fanns en del småskador som jag kämpat mig igenom. Samtidigt var det jag själv som bestämde mig för att spela genom det, så det är ingen ursäkt.
Ekman-Larsson var dock snabbt på det klara med att han ville bevisa för sig själv, och för alla andra, att han fortfarande var den spelare han själv såg sig som – och bestämde sig för att Florida Panthers var rätt miljö för att göra just det.
Vad som tidigare varit ett åttaårskontrakt med en årslön på 8,25 miljoner dollar blev ett ettårskontrakt med en lön på 2,25 miljoner dollar.
– När jag kom till Florida fick jag en utmärkt möjlighet, speciellt när (Brandon) Montour och (Aaron) Ekblad var skadade i början av säsongen, berättade svensken. Jag spelade med (Gustav) Forsling och han hjälpte mig verkligen komma in i det redan från början och fick mig att känna mig som hemma. Jag har mycket att tacka honom för.