Den här artikeln publicerades av TampaBayLightning.com den 4 december 2023.
Victor,
Var har tiden tagit vägen?
Det känns som igår du var tre år gammal och jag knöt dina skridskor för första gången. Nu knyter du dem för 1000:e gången i NHL.
Ett tusen matcher. Ditt namn kommer nu för alltid vara på listan över några av vårt lands största legendarer – Nicklas, Markus, Börje, Mats, Daniel och Henrik.
När jag nu tänker på de rätta orden att beskriva den här resan, finner jag det svårt att att framföra hur stolt jag verkligen är över dig.
Jag är stolt över allt du åstadkommit på isen.
Jag är stolt över hur du behandlat alla längs vägen.
Jag är stolt över sonen du alltid varit.
Jag är stolt över den man och den pappa du blivit.
Jag är stolt över den man du är idag.
Minns du alla dagar i Kempehallen, när du och dina lagkamrater trängdes vid dörren för att se seniorlaget gå ut på isen? De var superhjältar. Det var dina idoler.
Nu är det du. Du är den som barnen tittar på när du går ut på isen. Det är dig som de har som idol. Det är dig de ser upp till.
All uppskattning du kommer få ikväll har du förtjänat. Njut av varje sekund.
Du har gjort dina vänner, din familj och ditt land mer stolt än du någonsin kunnat ana. Och du har gjort allt genom hängivenhet. Din arbetsmoral har aldrig vacklat. Du sätter laget före dig själv. Allt du har i dag har du förtjänat.
Nästa 15 år senare, kan jag fortfarande höra ditt namn läsas upp på scenen i Bell Centre, Montreal.