Calgary Flames defenseman Rasmus Andersson (4) as seen during an NHL game between the Calgary Flames and the Utah Hockey Club on October 30, 2024, at the Delta Center in Salt Lake City, UT. (Photo by Aaron Baker/Icon Sportswire via Getty Images)

Ordet går genom Rasmus Anderssons huvud, som en skridskoskena som skär genom bruset.

Sinnesskarp. Sinnesskarp. Sinnesskarp. Sinnesskarp.

Han upprepar ordet om och om igen, som ett mantra som lugnar hans nerver, återställer hans hjärna och tar honom från ett dåligt byte tillbaka till verkligheten. Det finns ingen självklar översättning och när Andersson häromdagen försökte hitta en, snubblade han när han försökte destillera svenskan till engelska.

– Det är i stort sett som ’håll dig i nuet’, sade han. ’Var mentalt medveten och håll dig i nuet’, om jag ska försöka översätta det.

Hans moster, Susanne Pettersson, erbjuder ett annat alternativ, att det innebär att vara skarp i sinnet, att vara fokuserad när man behöver det.

Det fungerar.

Rasmus Andersson, Calgary Flames försvarare och assisterande lagkapten, har använt sig av andra ord under säsongerna. Andra mantran, andra sätt att lugna känslorna och att hitta rätt på den knivsegg som är balansen mellan att gå över linjen och att hålla sig på linjen. Den här säsongen, där 28-åringen har blommat upp, jobbar ”sinnesskarp” ihop med ett annat mantra: ”håll dig lugn”.

Det är den ständigt pågående förfiningen av en process som Andersson påbörjade när han var 15 år gammal. Det var då han började studera mentala färdigheter under ledning av Susanne Pettersson, hans mammas syster som är en mental coach hemma i Sverige. Hon arbetar också med två andra nuvarande NHL-spelare samt några med NHL-kontrakt, och är mental rådgivare för Malmö Redhawks och Frölunda i SHL. Plus för andra elitidrottare inom andra sporter.

– Jag har några nyckelord som jag försöker påminna mig själv om, sade Andersson den 7 november, efter en träning i Boston. Jag försöker upprepa dem ganska mycket i huvudet. Jag märker av när jag har allt i mitt eget huvud… så i båset eller om jag gjort ett dåligt byte försöker jag påminna mig själv om de orden. Jag försöker återställa allt och ta det därifrån.

Det lönar sig. Andersson har inte bara tagit på sig ledartröjan den här säsongen. Han har bidragit både offensivt och defensivt för Flames under sin nionde NHL-säsong. Andersson har elva poäng (4+7) på 15 matcher, en av topparna i laget i poängstatistiken, och en siffra han kommer att försöka öka på när Flames tar sig an Los Angeles Kings på Scotiabank Saddledome som en del av TV-sända ”Monday Night Hockey”.

Men samtidigt som Andersson använder sina mantran, lugnar sinne och kropp, vill han inte lugna ner sig själv för mycket. Han vet vad som hjälper honom i spelet, vad som håller honom skarp, vad som har bidragit till det han gjort den här säsongen.

– Ursäkta språket, men jag försöker bara få lite mer j-lar anamma, sade Andersson.

CGY-WPG: Andersson sätter pucken och firar med att stirra ut ett fan

Säsongen var inte tänkt att bli särskilt bra för Calgary (7-5-3). Flames förväntades fortsätta sitt lagbygge och hålla till nära botten av Pacific Division. Men istället håller de sig högre upp, mellan Vancouver Canucks och förra säsongens Stanley Cup-finalist Edmonton Oilers.

En del av det beror på Andersson, som är på gång att krossa både sin NHL-karriärs högsta poängnotering (50) från säsongen 2021-22 och NHL-karriärens bästa målnotering (11), från 2022-23.

– Jag försöker bara spela på mitt sätt och bidra åt båda hållen, sade han. Försöker bara spela med lite mer bett och vara mer aktiv i matcherna; jag försöker hänga med i anfallen så mycket jag kan och alltid, typ vara redo för nästa. Så har jag tänkt redan från start (av säsongen).

Rasmus Andersson har alltid varit en spelare på gränsen, en som testar hur långt man kan gå, en som i yngre år tog alldeles för många utvisningar på tio minuter, en som skrek på domaren. Han minns en match i coronabubblan mot Montreal Canadiens, en match där han hela tiden skrek mot spelare och tjatade på dem om och om igen under hela matchen. Så mycket att Flames dåvarande kapten Mark Giordano åkte fram till honom och frågade ”är du helt okej idag?”

Anderssons svar: ”Nej, jag är förbannad.”

Han hade haft ett möte den dagen med dåvarande tränaren Geoff Ward, som berättade att han gillade när Andersson spelade på gränsen, när han var högljudd mot motståndarna… bara att nu var det för mycket. Omvänt har det funnits tillfällen då Flames tränare Ryan Huska har haft synpunkter på att han inte haft tillräckligt med j-lar anamma i sitt spel och har varit tvungen att uppmuntra honom att försöka hitta dit igen.

– För ”Ras” betyder det ibland att han är uppe i folks ansikten, han snackar ju mycket på isen, sade Huska. Det är en av de saker som jag tror får honom att gå igång; det drar honom och hans lagkamrater in i det som händer.

Det gällde bara att hitta den rätta vägen att göra det.

– Jag tror att det alltid har varit mitt sätt att spela, och jag kom bort ifrån det lite förra året, sade Rasmus Andersson. Jag kan vara en ganska känslomässig spelare. När vi började förlora förra året blev vi bara mer förbannade. Men när jag blir alldeles för förbannad, då blir jag så förbannad att det inte är bra.

– Så jag måste försöka hitta rätt balans.

Sökandet efter just den balansen började långt tillbaka, när Rasmus var 15 år, långt innan de flesta barn tänkte på mental träning, tänkte igenom den känslomässiga sidan av spelet och fick hjälp med att använda de tankarna till sin fördel.

Där hade Rasmus Andersson ett rejält stöd i Susanne Pettersson.

– Jag har jobbat med honom sedan han var väldigt liten, säger hon på telefon från Sverige. När han var väldigt ung jobbade vi med att sätta upp mål. Det är ju en sak att vara bra i sin sport, att vara bra i hockey som han har varit sedan han var väldigt ung. Men det är en annan sak är att kunna lägga till mentala delar i spelet.

Först var han tvungen att veta vad han siktade på.

Efter det kom allt det andra.

– Vi började arbeta med att han skulle klara att kontrollera sina känslor, för att ha ett starkt vinnande tänkesätt, säger Pettersson som har varit mental coach i mer än 30 år.

– När han var yngre hade han upp- och nedgångar i sitt känsloliv, men allt eftersom åren gick behövde han lägga till saker, kunna klara av att kontrollera sina känslor och hantera de känslorna så att de skulle kunna bli en del av framgången.

Det handlade om att han inte bara inte skulle kontrollera känslorna, utan att också använda dem till sin fördel: känslorna gav honom verktygen att göra det.

Det handlar om de ord som Susanne Pettersson kallar en ”trigger”, ord som ”får hjärnan och kroppen att samarbeta”.

För Rasmus är det som att trycka på en knapp, på och av.

– På bråkdelen av en sekund måste han bli fokuserad, säger Pettersson. Och för honom fungerar det väldigt bra; han går ut och han vet exakt vad han ska göra.

Det har varit en lång väg för Rasmus Andersson. Att jobba upp sig till NHL-status i Stockton i American Hockey League, till att förfina sitt spel på isen, till att bemästra den mentala sidan av spelet och till att upptäcka sig själv.

– När han fick sin chans att spela i NHL tror jag att han förstod att han kan vara en riktigt bra spelare så länge han gör saker på rätt sätt, sade Huska. Han har gjort sig själv till en ledare för oss nu. Vi använder honom i alla situationer. Han är en kille som jag ser upp till och litar på… vi pratar mycket om vårt lag och om hur vi spelar. Han har vuxit mycket.

Rasmus Andersson valdes av Calgary i den andra rundan, som 53:e spelare totalt, i draften 2015. Han har lärt sig hur man bäst kan stänga ner motståndarna, särskilt deras toppspelare, för att tvinga dem att spela i sin egen zon när deras mål är att lägga så många puckar som möjligt framåt i banan, och när deras svagheter ofta ligger i försvarsarbetet.

– Han saknar definitivt inte [självförtroende], även när det inte går bra, sade försvarskollegan Mackenzie Weegar. Han fokuserar verkligen på det defensiva spelet, och leder till fler möjligheter offensivt för honom. Det utnyttjar han.

Med sin heta start på säsongen har Andersson verkligen gjort sitt bästa för att ta en plats i ett starkt svenskt försvar i 4 Nations Face-Off i februari. Den turneringen har funnits framför honom hela säsongen, en lockelse och en motivation.

– Det är en av de saker där jag sätter press på mig själv; att göra det så svårt som möjligt för dem att inte ta ut mig, sade han. Jag skulle älska att komma med där, men det är tufft med den uppsättning backar vi har (bland svenska NHL-spelare). Men jag gör allt jag kan för att komma med.

Han spelar försvarsspel. Han leder laget. Han gör mål.

Och det är just i samband med målen som han har fått mest uppmärksamhet. Det finns en ”puck-uppsida” av Andersson, en lekfull aspekt som har nått sin topp den här säsongen. Den som kallas "Razzy Death Stare”, ”Razzys mördarblick”.

Han tog fram den första gången i Vancouver när han gjorde sin 100:e NHL-poäng, på Rogers Arena den 19 mars 2022. Efter ett skott från Matthew Tkachuk åkte Rasmus fram till plexiglaset för att under en kort stund stirra på en supporter.

GettyImages-2176983770

Sedan har det bara växt.

Efter ett mål, som del i jublet, hittar han en motståndarsupporter, någon i en tröja i fel färg, och bara stirrar. Och stirrar mer.

– De som känner mig, de skrattar ju åt det, eller hur?, sade Andersson. Men på samma sätt är det lite ”dra åt h-e alla”… jag gillar det och det är ju något att prata om också. Vi tycker alltid att hockeyspelare ska vara mer personliga, så det hänger ihop bra.

Men alla har inte alltid varit helt med på det.

– Jag hade blandade känslor för första gången han gjorde det. Det var i Nashville och han lät mig stå där själv, han firade inte med mig. Så jag såg väl lite fånig ut, sade Weegar. Men nu börjar hela grejen att växa. Det har varit kul att se.

– Jag får mig ett gott skratt. Och så länge han fortsätter att göra mål kan han göra vad han vill.

Relaterat Material