PAKARINEN: Minnena från Kanada Cup 1976

Inför 4 Nations Face-Off i februari, tittar NHL.com/sv:s Risto Pakarinen tillbaka på Tre Kronors framgångar i tidigare internationella sammanhang.

Först tar vi oss tillbaka till 1976 och tidernas första Kanada Cup … eller när hela Toronto hyllade Börje Salming

Efter Summit Series mellan Kanada och Sovjetunionen 1972 blev det uppenbart för alla att folk var intresserade av internationell landslagshockey. Med andra ord var det bra business. För det första hade Kanada bojkottat VM- och OS-turneringar sedan 1970 och under tiden hade sovjeterna tagit över taktpinnen. För det andra fick hockey stå som en symbol för kampen mellan öst och väst, vilket var en bonus.

Sverige ville vara med och slåss om titlarna, och med tanke på att det fanns flera stora stjärnor, både från NHL och WHA – med Börje Salming, Inge Hammarström, Lars-Erik Sjöberg, Anders Hedberg och Ulf Nilsson i spetsen – var det inte en helt omöjlig tanke.

Och det började bra. I första matchen i Toronto slog Tre Kronor USA enkelt med 5–2, efter att ha gjort alla sina mål i den första perioden. I andra matchen, som spelades i Montreal, kunde Tre Kronor ta en poäng i matchen mot sovjeterna, och det var proffsen Salming, Nilsson och Hedberg som stod för målen i matchen som slutade 3–3.

I den tredje matchen var Tre Kronor tillbaka i Toronto för att möta Kanada. Och alla visste hur älskad Börje Salming var i staden. Så älskad att förbundskaptenen “Virus” Lindberg var nära att lämna Salming utanför förstafemman som presenterades före matchen, för att Börje skulle få vara i fred.

– Jag hade mina aningar att det skulle bli någon slags hyllning, och jag undrade om det skulle vara nyttigt för Börje. I Sverige var det nog många som inte förstod hur stor Börje var i Toronto, det var ju inga tv-sändningar på den tiden, berättade ”Virus” Lindberg för DN för ett år sedan.

– Efter mycket funderande valde jag ändå att spela honom.

“Virus” hade rätt i sina funderingar. Hela publiken stod upp och visade sin uppskattning för Salming som alltid gav sitt yttersta för Toronto Maple Leafs.

Även om ”Virus” Lindberg – eller någon annan – inte kunde hindra hyllningarna så var Kanadas taktik att stoppa Salming på isen tydlig.

– Salming var nyckeln till Sveriges anfall. Vi visste att om vi om pressar honom och tvingar honom att passa pucken skulle vi vara okej, säger Scotty Bowman, Kanadas coach.

Kanada slog Sverige med 4–0, framhejat av hemmapubliken, som nu helt stod bakom sitt eget lag. Tre Kronor hade dock fortfarande en chans att placera bland de två bästa i tabellen och ta sig till bäst-av-tre-finalen. De behövde bara slå Finland och Tjeckoslovakien.

”Bara”.

Finlands turnering var praktiskt taget över efter tre förluster i tre matcher, med målskillnaden 5–30. Dessutom spelades matchen i Winnipeg, vilket nästan var som Sveriges hemmaplan, med tanke på att hela sex spelare spelade WHA-hockey i staden.

– Förutom Börje och Inge i Toronto kom de flesta av oss från Winnipeg. Winnipeg spelade i WHA-ligan och inte i NHL, men vi hade många av de bästa spelarna i laget, säger Anders Hedberg om spelare som Ulf Nilsson, Lars-Erik Sjöberg, Thommie Bergman, Dan Labraaten och Willy Lindström.

Men det är någonting med de där gula dräkterna och de tre kronorna som får finländarna att vakna upp.

Tre Kronor ledde matchen med 4–1 i början av andra perioden, men när halva matchen hade spelats hade Finland kvitterat. Sverige tog ledningen igen, men Finland vann sista perioden med 3–1 och hela matchen med 8–6.

– Vi hade behövt 4–1-ledningen fem minuter till så hade vi vunnit. Vi ledde med 4–1 och det hade kunnat vara 6–1 eller 7–1. Alla blev passiva på isen, och vad fan skulle jag göra? Seger där och vi hade ju varit i final, det grämer mig,” säger “Virus” Lindberg.

– Förlusten mot Finland gjorde så ont att jag har glömt den, jag minns ingenting. Jo, vi släppte in ett skott från halva planen vilket inte ska få ske, men det är det enda jag kommer ihåg, säger Anders Hedberg.

Tre Kronor slog Tjeckoslovakien i sin sista match men det räckte inte då de hade slagit Kanada. Tre Kronor slutade fyra, på samma poäng som Sovjetunionen som hade tagit turneringen som träning och en möjlighet att slussa in en ny generation. Stjärnor som Vladimir Petrov, Boris Michailov, Gennadij Tsigankov, Alexander Yakushev och Valeri Charlamov (som hade varit med i en bilolycka) saknades helt.

– Sammantaget var det en bra turnering rakt igenom, men 30 minuter förstörde allt för oss, konstaterar “Virus” Lindberg.

– Vi var väldigt nöjda med att ha slagit tjeckerna och spelat oavgjort mot Sovjet, som vi ju oftast fått stryk av, säger Anders Hedberg.

Sovjeterna gick inte heller till finalen, där Kanada mötte Tjeckoslovakien. I den första matchen körde Kanada över motståndarna och vann med 6–0. Bobby Orr som fick priset som turneringens mest värdefulle spelare, gjorde två av målen. I den andra finalen var det Darryl Sittler som blev hjälten med sitt 5–4-mål i förlängningen.

Efter turneringen pratades det om att en ny Kanada Cup skulle arrangeras redan tre år senare i Sverige, men planerna ändrades någonstans på vägen och hockeyfansen fick vänta till 1981 innan det var dags för en Kanada Cup igen. I Kanada.