Hockey Hall of Fame-festligheterna fortsatte för Henrik Lundqvist och de andra invalda under lördagen i Toronto där de nya medlemmarna hade en frågestund med fansen.
Efter att ha blivit presenterade med sina Hall of Fame-ringar och plakat under fredagen var det en avslappnad stämning med många skratt när Lundqvist och de andra invalda tog frågor från publiken i Hockey Hall of Fame Brookfield Place. Nedan följer frågorna som ställdes till Lundqvist under eventet.
Vart var du när du fick samtalet att du hade valts in i Hall of Fame?
- Jag var hemma i Sverige och jag tror att jag var inne i min garderob och letade efter ett par kostymer. Telefonen ringde och det stod Spanien på skärmen. Jag tänkte att jag inte skulle svara för jag känner ingen i Spanien, men sedan så tänkte jag om och svarade och så hörde jag att det var från Toronto och att jag var inne. Det var en riktigt cool upplevelse att få det samtalet.
Med ditt facit i sjunde och avgörande matcher i slutspelet, vad kan du berätta för unga spelare om betydelsen av att vara beredd mentalt?
- Förberedelser var något som alltid var viktigt för mig under hela karriären. Jag var aldrig den snabbaste eller största killen. Jag förlitade mig på min förmåga att fokusera och hur jag förberedde mig för att vara på rätt plats mentalt. Det spelade ingen roll om det var en försäsongsmatch eller match 7 i ett slutspel.
- Det jag visste var att det var mer känslor inför en stor match. Du är lite mer exalterad och kanske lite mer nervös, men då förlitade jag mig ännu mer på att göra saker på samma sätt varje gång. Många gånger när du spelade de matcherna så handlade det inte om att pusha dig själv till gränsen, utan mer om att kontrollera dina känslor och se till att du inte är för taggad eller försöker göra för mycket. Förberedelser var “A och O” och det gjorde att jag kände mig väldigt bekväm i de situationerna.
Vem var den jobbigaste spelaren att möta?
- För mig var det jobbigaste att gå upp mot spelare som jag kände riktigt väl, mot vänner. De visste oftast hur de skulle ta sig in under skinnet på mig. Jag kommer ihåg när Henrik Zetterberg, som är en god vän till mig, vi hade middag dagen innan match, och sedan när det var dags för match i (Madison Square) Garden så gjorde han självklart det första målet i matchen. Pucken gick igenom så många spelare så jag såg inte att det var han som sköt, sedan åkte han förbi med ett stort leende som sa “Jag fick dig.” Saker som det kunde störa mig, för du visste att du skulle få höra det. Du fick ett sms efter matchen och sånt.
