Alfredsson tog annorlunda väg till Hall of Fame

Daniel Alfredssons långa och slingrande väg till Hockey Hall of Fame når äntligen sin kulmen när den mångårige Ottawa Senators-kaptenen officiellt invigs på måndag.

För 49-åringen från Göteborg har det varit en mycket mer osannolik resa än de tre andra före detta NHL-spelarna i klassen 2022: forwards Daniel Sedin och Henrik Sedin, och målvakten Roberto Luongo.
Tänk på detta: Daniel Sedin (vald som spelare nummer 2 av Vancouver Canucks i NHL-draften 1999), Henrik Sedin (nr. 3 av Canucks i draften 1999) och Luongo (nr. 4 av New York Islanders i 1997 års draft) var samtliga topp-5 val under sina respektive draftår, långt ifrån Alfredssons situation.
Vald i den sjätte rundan (som spelare nummer 133) av Senators i 1994 NHL Draft, var han tvungen att visa hockeyvärlden att han förtjänade att gå högre. Med tanke på att han kommer att bli den sjunde svenskfödde spelaren som är inskriven i Hall of Fame, tillsammans med tvillingarna Sedin, Börje Salming, Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström, har han gjort just det, om inte mer.
- Det är en stor ära, säger Alfredsson. Det är definitivt en validering, inget snack om saken.
Sundin, medlem i Hall of Fame-klassen 2012, håller med.
- Hur många killar i Hall of Fame tog hans väg för att komma dit, efter att de var ett så lågt draftval och allt? säger Sundin. Det är en fantastisk historia.
En historia som såg Alfredsson bli den näst bäste poängplockaren från Sverige i NHL:s historia med 1 157 poäng (444+713). Endast Sundin (1 349 poäng; 564+785) har gjort fler.
- Det känns fortfarande overkligt om jag ska vara ärlig, säger Alfredsson. Särskilt när man ser på den svenska historien där det bara är fyra spelare före mig själv och Sedinarna som går in nu. Det sätter det i perspektiv eftersom Sverige har fått fram många bra hockeyspelare.
- Att kunna bli omtalad i samma andetag som Lidström, Sundin, Salming och Forsberg är utan tvekan ödmjukande. När jag säger att det är overkligt är det svårt att ta in det. Det är inte som att jag gjorde något nyligen där jag tänkte: "Jag kanske borde göra det här." Det här har tagit år.
- Det har pratats om ifall jag ska komma in i år eller nästa år? Man vet inte förrän man äntligen får samtalet, och att vara med i den gruppen är fantastiskt.
Detta var Alfredssons femte år som han var tillgänglig för inröstning sedan hans namn först dök upp på valsedeln 2017, och hans fall väckte många debatter.
- Håller alla med? säger Alfredsson om sin introduktion. Nej, men det är det som är bra med sport. Det lockar fram känslor från alla håll.
- Det är definitivt pricken över "i" att avsluta en karriär och ta plats i Hockey Hall of Fame.
Läs också: [Nya Hall of Fame-medlemmarna minns sina karriärer]
Alfredsson spelade 1 246 NHL-matcher med Senators och Detroit Red Wings mellan 1995-2014. Han var femma i NHL i antal poäng under det 18-åriga fönstret, bakom Jaromir Jagr (1 366 poäng; 548+818), Teemu Selänne (1 223 poäng; 561+662), Joe Thornton (1 194 poäng; 342+852) och Jarome Iginla (1 167 poäng; 560+607).
Även om han aldrig vann en Stanley Cup, var Alfredsson en del av ett lag i Ottawa som gjorde 11 raka slutspelsframträdanden mellan 1997-2008. Hans 426 mål, 682 assist och 1 108 poäng är alla klubbrekord för Senators. Den sexfaldiga All-Star spelaren vann Calder Trophy som årets rookie 1996, King Clancy Memorial Trophy för ledarskap och humanitärt arbete 2012; och Mark Messier Leadership Award 2013.
Han och hans fru kopplade av med vänner i Sverige i juli när han fick samtalet från Hall of Fame att han hade blivit invald. Efter att ha blivit åsidosatt fyra gånger tidigare, sa han att hans förväntningar var blygsamma och skämtade om att han trodde att samtalet kom från hans försäkringsbolag.
Den här gången var det inget skämt. Och enligt Peter Forsberg var det välförtjänt.
- Jag tycker inte att man kan argumentera mot beslutet om att någon av de tre svenskarna skulle ta plats, säger Forsberg, medlem i klassen 2014. Alla tre hade fantastiska karriärer. Och glöm inte: Daniel var Senators kapten (1999-2014) och Henrik Sedin samma sak med Canucks (2010-18).
- Kombinationen av skicklighet och ledarskap är beundransvärd.
När Alfredsson först kom till NHL trodde han att det skulle bli ett kort kapitel i hans liv.
Det fanns inga förväntningar på en lång karriär, än mindre en framtida Hall of Fame-introduktion. Han hade blivit förbipasserad flera gånger i NHL-draften och fick betala priset för många lags uppfattning om att han var för liten och skröplig med sina 180cm och 82kg; han skulle så småningom bulka upp till 92kg under större delen av sin karriär.
Läs också: [Bröderna Sedin: därför väljs vi in i Hockey Hall of Fame]
När han kom till Ottawa 1995 var Senators ett lag i kaos. De hade gått 9-34-5 säsongen innan med en målskillnad på minus-57 (174-117). Knappast den perfekta scenen för optimism.
- Första året jag försökte ta en plats i laget så visste jag ingenting om NHL, säger Alfredsson. Att sitta här 27 år senare är overkligt, för jag trodde att det kanske skulle bli två, tre år om det gick bra.
Han visade snabbt hockeyvärlden att han skulle hålla mycket längre än så, och vann Calder Trophy, framröstad som årets NHL-rookie 1995-96 med 61 poäng (26+35). Det var den första av 13 säsonger han skulle göra minst 20 mål.
Men slutspelsbesvikelser låg framför honom.
Trots begåvade spelare som Alfredsson, Marian Hossa, Zdeno Chara och Dany Heatley, förlorade Senastos fyra Stanley Cup-slutspelsserier på fem år mot rivalen Toronto Maple Leafs i den mycket hajpade "Battle of Ontario" mellan 2000-2004. Ottawa lyckades ta sig till final 2007 men förlorade mot Anaheim Ducks efter fem matcher.
Genom det hela pratar hans lagkamrater än i dag om den klass som Alfredsson gick i sin verksamhet med, hans ledarskap genom exempel som sipprade ner till hans lagkamrater.
Backen Chris Phillips, som spelade i Ottawa mellan 1997-2015, sa att det inte är någon slump att Senators började bli ett enat lag när Alfredsson kom till dem. Han kallade honom en "tyst" ledare och sa att när kaptenen pratade lyssnade hela laget.
- I grunden, i Ottawa, är han killen som verkligen hjälpte till så att klubben fick respekt och han gjorde så mycket både på och utanför isen, sa Jason Spezza 2020. Spezza, som numera jobbar som rådgivaren till Maple Leafs GM, spelade i Senators mellan 2002-14.
En kontraktstvist med Senators ledde till att Alfredsson skrev på ett ettårskontrakt med Red Wings den 5 juli 2013, hans sista NHL-säsong. Den 14 december 2014 skrev han på ett endagskontrakt med Ottawa och meddelade sedan att han gick i pension från NHL som en Senator.
- Resultaten kanske inte alltid har funnits där, säger han, men arbetsmoralen har alltid varit där.
\\*
Fans och Senatorsspelare från förr och nu är i alla överens om en sak: Daniel Alfredsson var och är fortfarande ansiktet utåt för Ottawaklubben.
Det var aldrig mer uppenbart än vid Senators hemmapremiär mot Boston Bruins den 18 oktober. Han släppte pucken för den ceremoniella öppningen och möttes av en rungande ovation från den uppskattande skaran i Canadian Tyre Center före Ottawas 7-5 seger.
Senators forward Claude Giroux var bland dem som tyckte att kärleken som visas Alfredsson var välförtjänt.
Giroux var precis över floden från Ottawa med Gatineau i Quebec Major Junior Hockey League mellan 2005-08, vilket utan tvekan var kring toppen av Alfredssons NHL-karriär. När han väl nådde NHL tillbringade Giroux sina lågsäsonger i Ottawa-området och såg på egen hand vad Alfredsson betydde för klubben och samhället.
- Det som stod ut för mig var sättet han kämpade på och han är en fantastisk ledare, säger Giroux. Jag har fått chansen att träffa honom några gånger de senaste åren och kan verkligen förstå varför folk här älskar honom.
Sedan han blev tillgängligt för Hall of Fame för fem år sedan har Alfredsson varit ganska medveten om och uppskattat kampanjen "Elect Alfie" som har pågått i Ottawa. Han sa att han aldrig glömt bort dessa ansträngningarna.
- Det stöd som jag har haft från Ottawa under hela min karriär fram till denna dag är verkligen speciellt, säger han. Jag vet att de har varit riktigt stora supportrar för mig för att hjälpa mig att komma in i Hall of Fame. De är bakom mig hela vägen och det går åt båda hållen.
- Det är verkligen en stor ära.
Förutom att ta emot sin Hall of Fame-kavaj och ring, kommer naturligtvis en av höjdpunkterna under Hall of Fame-helgen att vara Alfredssons deltagande i Hall of Fame Legends-matchen på Scotiabank Arena den 13 november. Där kommer han att spela för Team Sundin, där han återförenas med Sundin och Sedinarna, hans lagkamrater i det Tre Koronor-laget som tog hem guldmedalj vid OS i Torino 2006.
Det kommer att bli den perfekta kulmen på en osannolik resa som många - andra än han - inte trodde var möjlig.
- Jag ska se till att vara redo, säger han.
Allt som oftast har han varit precis just det.