Förutom att ha högsta ansvaret för samtliga svenska landslag, är Tommy Boustedt idag också ordförande för Pelle Lindberghs Minne, en stiftelse som några gånger om året delar ut stipendier till unga och lovande idrottare eller ledare inom Hammarby. Senast för några veckor sedan gick ett stipendium till 24-åriga fotbollstjejen Emelie Ekman som är tredjemålvakt i damlaget, men som alltid ger allt samtidigt som hon har engagerat sig som målvaktstränare i flicklagen, skriver för hemsidan, varit förstemålvakt i talanglaget och suttit på bänken i allsvenskan.
Stiftelsens verksamhet riktas in på, som det heter på hemsidan, "att främja barn och ungdomars möjlighet till utveckling, utbildning och fostran inom de olika idrottsliga verksamheterna" inom Hammarby och till att uppmuntra ideellt arbetande personer. Emelie Ekman är en sådan person, och det är helt i Pelle Lindberghs anda.
- De som får pris är också vanliga personer, inte spelare som Kennedy Bakircioglü. Pelle hade gillat det, säger Tommy Boustedt. Jag vet det utifrån mina egna erfarenheter av Pelle och hur jag kände honom.
Olika organisationer och supportrar till Hammarby vårdar idag Pelle Lindberghs minne, och hans grav på världsarvet Skogskyrkogården i södra Stockholm är alltid smyckad med färska blommor. Pelle ligger begravd tillsammans med sin syster Ann-Christine Bärlund som avled i cancer 1987, och föräldrarna som överlevde båda barnen: pappa Sigge (1916-2002) och mamma Anna-Lisa (1921-2012). På gravstenen är är graverat Pelles tröjnummer, och ett stort Philadelphia Flyers-klubbmärke.
- En gång när Mike Keenan var i Sverige frågade jag honom om han ville se något annat utöver hockey. Slottet, Globen, Kaknästornet eller något. Han ville se platsen där Pelle Lindbergh växte upp. Jag körde upp honom till Söder och det blev en känslosam stund där på grusplanen där Pelle lärde sig åka grillor, berättar Tommy Boustedt.
- Vi här i Sverige tycker Pelle Lindbergh var stor. Men jag tror han är större i Philadelphia.
Mike Keenan var Pelle Lindberghs tränare i det lag som också innehöll ytterligare två stockholmare. Den jämnårige backen och djurgårdaren Thomas Eriksson som kamperat ihop med Pelle Lindbergh redan i prövoåren i Maine Mariners 1980-82, och så nykomlingen i laget, den fyra år yngre anfallaren Per-Erik Eklund från AIK.
Laget hade spelat 14 matcher den säsongen, och bortsett från förluster i den första och fjärde matchen hade Flyers vunnit alla. Den 9 november mötte besegrade Flyers ärkerivalen Boston Bruins med 5-3. Pelle hade varit andremålvakt bakom Bob Froese. Det skulle bli Pelle Lindberghs sista match.
I boken "Bakom den vita masken" har journalisten Thomas Tynander kartlagt Pelle Lindberghs sista timmar i livet. Det var den kvällen då Pelle valde att fira kompisen och materialaren Jim Evers födelsedag på nattklubben Coliseum, i samma byggnad som Flyers träningsrink, istället för att stanna hemma hos flickvännen Kerstin.
Pelle lämnade nattklubben vid 05.30-tiden på morgonen den 10 november. Han satte sig i sin Porsche för att åka hem. Med honom i bilen var kompisen Ed Parvin och hans flickvän Kathy McNeal. Lagkamraten Rick Tocchet ville också åka med, men fick inte plats i den lilla sportbilen.
