Montreal tvåa när NHL.com/sv rankar Stanley Cup-mästarna

Inför Stanley Cup-finalen tar NHL.com/sv en titt tillbaka i historien och rankar de bästa cup-vinnarna under ligans expansions-era. Från Wayne Gretzkys Oilers till Sidney Crosbys Pittsburgh Penguins - här är listan över de bästa av de bästa, Mästarnas Mästare.

Idag nummer 2 på listan: Montreal Canadiens 1976-77. 132 poäng/82.5 i poängprocent. Invalda i Hockey Hall of Fame (11): Yvan Cournoyer (invald 1982), Ken Dryden (1983), Jacques Lemaire (1984), Serge Savard (1986), Guy Lafleur (1988), Bob Gainey (1992), Guy Lapointe (1993), Steve Shutt (1993) och Larry Robinson (1995) samt Sam Pollock, general manager (1979) och Scotty Bowman, tränare (1991).
Det sades att lagkaptenen Yvan Cournoyer talade om för spelarna i Montreal Canadiens lag 1976-77 att han direkt skulle kalla till spelarmöte om det inträffade något som inte var bra för laget. Bland det Cournoyer ansåg inte vara bra, var om laget skulle förlora två matcher på raken.
Det blev inga spelarmöten.
Canadiens gick igenom säsongen utan att behöva registrera två förluster på raken: 60 segrar, åtta förluster och tolv oavgjorda matcher. Laget blev det första i ligans historia att vinna 60 matcher och gå över 130 poäng. 387 gjorda mål och 171 insläppta ger en målskillnad på plus-216. Hemma i Montreal Forum spelade laget ihop närmast osannolika sviten 33-1-6, den enda förlusten (3-4) kom mot Boston Bruins den 30 oktober. Efter en bortaförlust med 3-7 mot Boston den 17 januari förlorade Canadiens bara ytterligare en av de återstående 34 matcherna under resten av säsongen…
I slutspelet inledde Canadiens med att blåsa bort St. Louis med 4-0 i matcher och 19-4 i mål. I semifinalen blev det 4-2 mot New York Islanders och i finalen 4-0 i matcher mot Boston Bruins. Canadiens vann de tre första matcherna med sammanlagt 14-5 innan match 4 gick till förlängning. Där avgjorde Jacques Lemaire framspelad av Guy Lafleur, 4.32 in på förlängningen.
Det efter ett spelår som såg Steve Shutt göra 60 mål och sammanlagt 105 poäng i grundserien. Kedjekamraten Guy Lafleur gjorde 136 poäng, varav 56 mål. 46 år senare står sig Shutts och Lafleurs noteringar fortfarande som klubbrekord i Montreal.
Och Scotty Bowmans tränargärning för laget kommer aldrig att glömmas bort. I samband med 40-årsminnet av cup-triumfen 1977, berättade Steve Shutt för NHL.com hur spelarna uppfattade sin tränare.
- Guy Lapointe kallade Bowman för "datorn" för att hans analytiska sinne kunde registrera mer statistik än en hårddisk, berättade Shutt.
Bowman själv bekräftade smeknamnet med att rabbla siffror om lagets produktion, tagna direkt ur minnesbanken:
- Vårt försvar 1976-77 gjorde 63 mål: Lapointe gjorde 25, Larry Robinson 19 och Serge Savard nio, och så Pierre Bouchard, Bill Nyrop och Rick Chartraw som gjorde tio mål tillsammans. Vår målskillnad var plus 2916 mål… föreställ er det. Vi vann 22 matcher med fler än fyra mål. Och vi hade (Ken) Dryden i mål. Vi saknade ingenting.
Ken Dryden, 29 år från Hamilton i Ontario, var en för tiden ovanligt storväxt målvakt: 193 centimeter och 94 kilo. Han hade kommit från ungdomslaget Montreal Voyageurs till Canadiens under säsongen 1970-71. Det följande spelåret blev han förstemålvakt direkt, och den platsen släppte han inte under de åtta år han spelade NHL-hockey, alla för Montreal.

Säsongen 1976-77 registrerades Dryden för ett GAA på 2,14, oerhört bra på den tiden, och en räddningsprocent på 92. I slutspelet spelade han samtliga 14 matcher. Facit: 1,56 och 93,2. När säsongen var slut fick Dryden och backup-målvakten Michel Larocque, 24, dela på Vezina Trophy som då gavs till målvakterna i det lag som släppte in minst antal mål.
Dryden bar en målad ansiktsmask som verkade skrämma motståndarna. Hans storlek gjorde det definitivt.
- Om någon frågar mig om Ken Dryden var en bra målvakt eller en genomsnittlig målvakt, eller en fantastisk målvakt, skulle jag kolla in hur frågeställaren mår… jag förstår verkligen inte hur man kan vara medveten om vad han åstadkommit under karriären, se på antalet mästerskap, på lagrekorden och på de individuella rekorden och ändå ställa den frågan. Han var en toppmålvakt på sin tid... han åstadkom vad han ville och sedan slutade han, sade lagkamraten Bob Gainey om Dryden i ESPN:s Legends of Hockey från 2001.
Montreal Canadiens 1976-77 var ett komplett lag. Den då 24-årige Torontosonen Shutt och den 25-årige Lafleur, från Turso i Quebec, var bara två av de spelare som lyfte Montreal Canadiens till de högsta hockeyhöjderna. Här fanns också backarna Larry Robinson, 25, från Winchester i Ontario som vann Norris Trophy efter säsongen, backkollegan Guy Lapointe, 28, från Montreal liksom Serge Savard, 31. Den trion gick under smeknamnet "The Big Three". Här fanns också formidable ledaren och lagkaptenen, den 33-årige högerforwarden Yvan Cournoyer från Drummondville i Quebec.

Det var ett lag som tog sin hockey på allvar. Träningarna var ibland mer krävande än matcherna som Canadiens ofta spelade hem alltför lekande lätt. Laget inledde grundserien med 10-1 på Pittsburgh i oktober, gjorde 11-3 på Chicago i november, slog Buffalo med 9-2 i januari och Rangers md 8-1 i februari innan laget avslutade grundserien med 11-0 på Washington den 2 april.
- När vi tränade matchspel så körde vi ju mot de bästa spelarna i världen, mindes centern Peter Mahovlich i en intervju.
Mahovlich hade gjort 82 assister säsongen 1975-76. Men det hjälpte inte: 1976-77 tog Jacques Lemaire hans plats i förstakedjan:
- Man kunde bara inte låta bli att försöka bli bättre; vi hade ett gäng killar som älskade att vara på isen. Guy Lafleur älskade att vara på isen. Steve Shutt älskade att vara på isen. Larry Robinson älskade att vara på isen och köra träningarna i toppfart. Det var kul, sade Pete Mahovlich.
Mahovlich, 30, var för övrigt ett undantag i Montreal den säsongen. Han var den ende spelaren i laget som inte draftats av eller utvecklats i Canadiens: Mahovlich draftades av Detroit 1963 och kom till Canadiens från Detroit 1969. Också Dryden och blott 21-årige centern Doug Jarvis hade draftats av andra klubbar, men fanns i Montreals organisation innan deras NHL-karriärer tog fart.
När Montreal 1976 vann den första av de fyra raka cuperna, så bröt laget Philadelphia Flyers dominans. Flyers hade vunnit 1974 och 1975 och gått till historien som The Broad Street Bullies, ett lag som spelade tufft, på gränsen till brutal hockey. I finalen 1976 vann Canadiens med 4-0 i matcher över Flyers.
Det var den tekniska hockeyns triumf över den fysiska hockeyn. Och på sitt sätt en vändpunkt i NHL. Steve Shutt menar att ytterligare en seger för Flyers hade blivit katastrofal för hockeyn - den hade gått in i Slap Shot-eran, som denna skildras i filmen med Paul Newman från 1977 om fiktiva laget Charlestown Chiefs och deras brutala framfart på isen.
- Jag kan garantera att när vi besegrade Flyers, så var det populärt i hela ligan. Alla var väldigt glada över att vi vann, sade Steve Shutt.
Tidigare i serien om de bästa mästarlagen: 3) New York Islanders 1980-81 (24 maj). 4) Edmonton Oilers 1983-84 (22 maj). 5) Pittsburgh Penguins 2016-17 (19 maj). Lag 6-10: 6) Boston Bruins 1971-72. 7)Colorado Avalanche 2000-01. 8) Philadelphia Flyers1973-74. 9) New Jersey Devils 2002-03. 10) Pittsburgh Penguins1990-91 (alla 17 maj).