Daniel Sedin ensam på plats vid HHoF-ringceremonin

Nu är Henrik Sedin och Daniel Sedin snart fullvärdiga medlemmar i Hockey Hall of Fame, platsen där de största namnen i hockeysocietéten samlas. De invalda får en ring och en personlig plakett uppsatt i Hall of Fame i Toronto, i anslutning till det valv där Stanley Cup-bucklan förvaras medan ligamatcherna spelas.

På fredagen genomfördes den traditionella ringceremonin i Toronto; de pråliga ringar som de invalda får presenterades inför en intresserad hockeyomvärld och förärades de spelare som förtjänat dem under långa karriärer.

Daniel Sedin var på plats i Toronto. Men Henrik Sedin var kvar hemma i Vancouver, i andra änden av det vidsträckta Kanada. Han anländer till Toronto senare. Henrik återhämtar sig efter en släng av covid-19.
"Henrik Sedin, invald i Hockey Hall of Fame 2022, återhämtar sig från covid och behöver lite säkerhetsmarginal: han kommer inte att kunna delta i träffen med media och utdelningen av ringarna. Henrik förväntas vara på plats under själva invalsceremonin på måndag och att delta i övriga aktiviteter under helgen", skriver Kelly Masse, kommunikationsansvarig för HHof på twitter.
Efter en karriär där tvillingarna nästan alltid gjort allt tillsammans, fick nu Daniel ensam representera brödraduon; stolen bredvid Daniel där Henrik skulle tagit plats under ringceremonin stod tom. Naturligtvis fick Daniel frågor om Henrik, till exempel om Henriks inställning till sina motståndare och sina medspelare: hur han som lagkapten aldrig kom med bortförklaringar efter en förlust och hur han gärna sköt över äran för en seger på lagkamraterna.
- Det var väl därför Henrik blev kapten; han var så oerhört bra på att analysera matcherna och han talade alltid om laget, aldrig om sig själv. Det är viktigt; även mot tränarna.
Bröderna Sedin spelade för Vancouver Canucks i 17 år. Och när de lade skridskorna på hyllan efter säsongen 2017-18, dröjde det inte länge innan de var tillbaka i hetluften i Vancouver igen. 2021 trädde de in i aktiv tjänst för Canucks igen, den här gången på klubbens huvudkontor som speciella rådgivare åt klubbens general manager. Nu ingår bröderna i Canucks ledning och jobbar med spelarutvecklingen.
- När vi hade varit borta ett tag så insåg vi hur mycket vi saknade Vancouver och organisationen, vi saknade människorna i organisationen och vi saknade att vara runt laget. Nu får vi allt det, och det känns väldigt bra, sade Daniel.
- Det händer bra saker i Vancouver Canucks just nu, och det är roligt att få vara en del av det.
Daniel är imponerad av de unga svenska spelarna i NHL.
- Svenska spelare har alltid varit lätta att träna, de har alltid satt laget först. Nu har vi många väldigt skickliga spelare individuellt, och det är väl det som förändrats mest. Se på (Rasmus) Dahlin; han kom in (till Buffalo Sabres) i ett tufft läge och nu har han lärt sig att spela på rätt sätt.

När bröderna var aktiva var de en ytterst viktig del av Canucks: Henrik, som ledde Canucks som lagkapten mellan 2010 och 2018, har spelat flest matcher (1 330) och gjort flest poäng (1 070) och assister (830). Daniel är tvåa i antalet matcher (1 306), assister (648) och poäng (1 041) men har å andra sidan gjort flest mål (393). Henrik vann Art Ross Trophy och Hart Trophy 2009-10. Daniel vann Art Ross Trophy och Ted Lindsay Award 2010-11 som outstanding i ligan, ett pris som röstades fram av med- och motspelare i NHLPA. Tillsammans vann bröderna 2017-18 också King Clancy Trophy till de spelare som bäst exemplifierar särskilda ledaregenskaper på och utanför isen. Henrik vann priset själv efter säsongen 2015-16.
Tillsammans blev de också olympiska mästare med Tre Kronor i Turin 2006 och de bidrog mycket starkt när Sverige tog VM-guld 2013.
Brödernas NHL-karriärer fick en flygande start 1999, då Canucks dåvarande general manager Brian Burke trixade och fixade för att få båda bröderna på ett kontrakt med Vancouver:

• Det tänker vi ofta på. Allt gick rätt, vi fick en chans att spela i samma lag och vi försökte göra det mesta av det. Det är vi mest stolta över, sade Henrik till NHL.com/sv på onsdagen. Vi jobbade hårt och vi höll ut. Allt gick vår väg, men mycket hade ju kunnat hända som ändrat utvecklingen. Att det blev som det blev i draften och under de första åren, att klubben stod bakom oss när det gick tyngre, det är vi tacksamma för idag.
  Under så många år var de affischnamnen i Canucks, lagets ledande och mest lysande spelare. Men de vann aldrig Stanley Cup.
  - Det finns alltid saker man kan tänka tillbaka på… kunde vi har gjort det annorlunda i den eller den matchen. Vi höll en bra nivå hela tiden, men den tog oss aldrig så långt som till Stanley Cup, konstaterade Daniel Sedin på fredagen.
  Men det räckte i alla fall till final: 2011 mötte Vancouver Canucks Boston Bruins i Stanley Cup-finalen och förlorade i en sjunde och avgörande match.
  Och nu väljs de in i Hockey Hall of Fame tillsammans med bland andra Daniel Alfredsson och gamle lagkamraten och målvakten Roberto Luongo. Hockey Hall of Fame har därmed sju svenskar i sitt medlemsregister med de största av de största inom hockeyn: sedan tidigare också Börje Salming som valdes in 1997, Mats Sundin (2013), Peter Forsberg (2015) och Nicklas Lidström (2016). Salming, svårt sjuk i nervsjukdomen ALS, är en av hedersgästerna under HHoF-helgen.

Han kommer att hyllas stort. Och Daniel stämmer in i hyllningarna.
- Jag tror att Börje betydde väldigt mycket för generationen före oss, till exempel för spelare som Mats Sundin som kom hit till Toronto för att spela efter Börje. Han förändrade bilden av svenska spelare i NHL; Börje hade attityd och var en enorm vinnarskalle och han var villig att offra kroppen för att vinna, menar Daniel Sedin.
- Börje gjorde det lättare för alla (icke nordamerikanska spelare) som kom efter honom; efter Börje var det ingen som ifrågasatte svenska hockeyspelare i NHL.
Idag ifrågasätter inte heller någon Henrik och Daniel Sedin och deras insatser i National Hockey League.
Läs också [Stjärnorna hyllar svenska Hall of Fame-trion: "Våra hjältar"]