Att få uppleva känslan av "hemma" och få prata hemspråket i omklädningsrummet bidrar alltså, föga förvånande, till bekvämligheten för spelarna.
Men hur är det då att möta sina landsmän ute på isen? Blir det alltid en konversation på modersmålet när en landsman glider upp bredvid med motståndarlagets tröja?
- Ja då, varje gång. Så fort jag möter någon tjeckisk spelare i motståndarlaget så säger jag något till honom, skrockar San Jose Sharks Tomas Hertl.
- Det kan vara lite "trash talk", lite skämt och liknande, men allt är givetvis på skoj. Förut fanns det fler tjeckiska spelare i ligan och nu finns det lite färre. Därför är det extra roligt att hälsa om jag träffar någon ny tjeckisk spelare.
Även motståndarspelare kan dock bidra till att skapa den där känslan av hemtrevlighet, menar Hertl:
- Ofta går vi ut och käkar tillsammans kvällen innan match. Vi pratar lite om läget därhemma och så. Att få prata tjeckiska en hel kväll kan faktiskt vara ganska avkopplande då vi spenderar i princip hela året med att prata engelska. Det får en att känna sig som hemma.
Ibland kan språket till och med skapa en fördel på isen. Fråga bara Jan Rutta.
Relaterat material: [Burakovsky: "Vill bara att pucken ska släppas"]
- Jag minns att det hände mig någon gång. Jag tror vi spelade mot St. Louis som vid tillfället hade Vladimir Sobotka och Dmitrij Jaskin i laget, som båda är från Tjeckien. När vi var ute på isen samtidigt började de ropa på varandra på tjeckiska och jag stod där och tänkte: "jag förstår vad ni säger". Visserligen var det inte så svårt att lista ut vad de ville göra, men ändå.
Oavsett om det gäller tjeckiska, svenska eller något av de andra dussintalet språk som är representerade bland spelarna i NHL finns det alltså ett värde i att, om än så bara för en liten stund, få känna sig som hemma.
Ungefär samma känsla som den gången du missade en viktig buss utomlands och fick hjälp av en landsman att hitta rätt.