"Känner att jag vuxit inom organisationen och laget"

Varje onsdag under hela säsongen bjuder NHL.com/sv på ett exklusivt möte med en intressant och aktuell NHL-profil. Med frågor om livet både på och utanför isen vill vi ge er ett spännande porträtt av människan innanför matchtröjan.
Den här veckan möter vi Calgary Flames center Mikael Backlund, som nyligen skrev på ett sexårskontrakt med klubben han spelat i sedan 2009, och därmed ser ut att bli Flames trogen genom hela karriären.

Det hör inte till vanligheterna nu för tiden att NHL-spelare stannar i en och samma klubb genom hela karriären. Men för 28-årige centern Mikael Backlund ser det ut att bli verklighet.
Den 17 februari skrev han på ett nytt sexårskontrakt med Calgary Flames, som gör att fansen i Alberta kan räkna in Backlund i laget ända fram till 2024.
NHL.com/sv fick en pratstund med en av ligans mest uppskattade tvåvägscentrar.
Mikael, nytt sexårskontrakt med Calgary Flames och du ser ut att kunna bli samma klubb trogen genom hela NHL-karriären. Hur går tankarna kring det?
- Det känns väldigt bra. Jag är väldigt glad åt att det blev klart och att vi kunde komma överens. Jag är stolt över att jag ska spela många år till i Calgary och fick skriva ett långt kontrakt känns bra. Det har varit en lång resa med Calgary ända sedan draften och det känns väldigt spännande i vårt lag också.
Vad är det specifik med Calgary som gör att du trivs så bra?
- Det har blivit som ett hem. Både jag och min sambo Frida trivs himla bra här i Calgary och Kanada. Det är ett väldigt bra land att bo i tycker vi, väldigt likt Sverige vad gäller värderingar och livskvalitet och så. Det var ett stort plus med att stanna i Kanada. Calgary är en bra stad tycker vi, lagom stor, enkelt att ta sig överallt. Det är ingen megastad, men har samtidigt mycket bra restauranger och allt som behövs finns. Samtidigt är det en väldigt bra organisation som har tagit väl hand om mig ända sedan jag draftades. Jag känner väl att jag vuxit inom organisationen och laget också och känner att jag har en så stor roll att jag vill fortsätta spela och växa här inom organisationen. Jag tycker också vi har ett spännande lag, vår kärna består av flera unga superstjärnor och jag tror att vi i många år framöver kommer vara med och slåss om titeln.

Du är ju inte bara känd för ditt stora jobb på isen, utan även utanför isen med många välgörenhetsprojekt. Kan du berätta om några av de initiativ du jobbar med?
- Jag och min sambo Frida jobbar med ALS Society of Alberta, Kids Cancer Care och Special Olympics Alberta. Vi har lite personliga kopplingar till alla tre organisationerna. Kanske framförallt då ALS eftersom Fridas mamma gick bort i ALS för några år sedan. En gång i månaden bjuder vi in två familjer där någon i familjen har ALS och jag träffar dem efter matchen och så. Sen hade vi ett stort event här i november som Frida höll i där vi lyckades dra in 80 000 dollar till ALS-forskning. Från Kids Cancer Care bjöd jag nyligen in 25 barn till en eftermiddagsmatchen mot Boston här i februari. Och för Special Olympics är jag med på lite event där jag ser till att jag och några i laget åker och spelar basket och innebandy med barnen. Där bjöd jag också in 36 barn till en match i en box i år.
Det måste vara en härlig kick att kunna skänka sådan glädje till människor som inte haft samma förutsättningar i livet?
- Ja, absolut. Man träffar alltid tonåringar eller yngre barn som är helt lyriska över att få gå på hockey eller träffa hockeyspelare. I Special Olympics är alltid så positiva och det är kul att vara med på deras event och träna med dem. Med ALS-initiativet blir det lite mer blandade känslor, man vet att det inte finns några läkemedel och man vet hur tufft familjerna har. Det har varit tuffa möten med några familjer, de är så tacksamma men det är ändå jobbigt när man ser hur de mår. Men det är ett jättebra program vi har där och det uppskattas jättemycket av de som får komma på hockey, de får en kväll tillsammans ute och slipper tänka på sjukdomen.
På isen spelar du mestadels i en kedja med Michael Frolik och Matthew Tkachuk. Särskilt Tkachuk är ju en rätt ovanlig spelartyp bland unga spelare nu för tiden, hur är det att spela med honom?
- Ja, det är väldigt roligt, man vet aldrig vad som ska hända. Det är som du säger en väldigt originell spelare, han kör sitt race och det är kul att se. Han är helt respektlös och går in där det hettar till och bryr sig inte, han bara kör. Det är väldigt kul att spela med en sån spelare, det har jag ju inte gjort förut. Samtidigt är han oerhört skicklig, bra spelsinne och bra med pucken och i år har han visat att han är en bra målskytt. Han har det mesta för att bli en riktigt bra hockeyspelare i den här ligan, och sen har han skallen. Han är nog den sämsta förloraren i laget, men vinna älskar han att köra. Samtidigt är han en väldigt bra kille utanför isen. Jag tror han kommer gå riktigt långt och jag hoppas han blir kvar i Calgary länge.
Relaterat material:[Mikael Backlund tar plats som en av toppspelarna\]
En annan lagkamrat är Johnny Gaudreau - hur är det att ha honom i laget?
- Det är också en väldigt en unik spelare. Rolig att kolla på, varje match händer något nytt. Han är väldigt kvick i svängarna och snabb med pucken i sidled. Han kan åka runt vem som helst, på träningarna får man se upp så man inte blir för aggressiv på honom, för då kan det gå fort. Han är oerhört nyttig för laget och han kan vinna en match på egen hand, så det är en väldigt viktig spelare.
Vad säger du om säsongen för egen del?
- Det har väl varit helt OK. Jag har väl inte varit lika jämn som förra året, men det är klart att kontraktsförhandlingarna påverkade lite mentalt att man funderade mycket på det och det var frustrerande till och från att det inte var löst. Det är inget att skylla på det, men det har legat lite i bakhuvudet. Men helt OK säsong, jag vet att jag kan spela bättre men tycker det blivit lite bättre på slutet.
Det är fullt fokus nu - ni är många lag som slåss om de sista slutspelsplatserna i Western Conference?
- Ja, man kollar tabellen varje dag och ser hur det gått för de andra. Det är väldigt spännande framåt och jag hoppas vi kan vinna några matcher på raken och etablera oss lite högre upp. Varje match är oerhört viktig nu och det blir tight hela vägen in, så det gäller att vi hänger på.

En helt annan sak: din morbror är förre landslagsbacken i fotboll, Gary Sundgren. Är det därifrån du fick viljan att satsa på elitidrotten?
- Det är klart att det var en stor förebild när man var mindre och fick åka till Spanien några gånger. Jag såg aldrig någon match men fick se träningsanläggningen där i Zaragoza. Så det är klart man tyckte det var jättehäftigt att ha en morbror som spelade i landslaget och borta i Spanien. Och så är man ju AIK-fan i fotboll såklart, så det blev många AIK-matcher och några landskamper när man var mindre. Han var helt klart en förebild.
Till sist, hinner du följa något av Västerås kamp för att ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan?
- Ja, jag hoppas verkligen de kan kliva upp. Det vore viktigt för staden och väldigt häftigt om de kan gå tillbaka upp igen på bara ett år. Jag håller alla tummar och hoppas det går hela vägen.