Göran Stubb om karriären som europeisk scout och chef för European Scouting

Göran Stubb spelade inte bara en stor roll i att lyfta den finska ishockeyn, han hjälpte också till med att göra plats för den europeiska hockeyns största stjärnor på den största hockey-scenen som direktör för NHL European Scouting.

88-åringen var ansvarig för den europeiska delen av NHL Central Scouting från 1983 fram tills i somras då han i juli meddelade att han kliver av posten och pensionerar sig efter 40 år i NHL-klubbarnas tjänst. Jukka-Pekka Vuorinen har tagit över direktörsposten för European Scouting och Stubb har istället intagit en plats som senior adviser.

– När man har arbetat med scouting för NHL-lagen i 40 säsonger och har uppnått min ålder är det verkligen dags att kliva åt sidan, säger Stubb till NHL.com/sv. Jag är väldigt stolt över det faktum att den europeiska scoutingverksamheten har vuxit från 2-5 scouter till över 130 hel-eller halvtidsanställda scouter i främst Sverige, Finland, Tjeckien och också några i Ryssland.

– Det känns bra att mer än 30 procent av NHL-spelarna i dag har rötterna i Europa.

Det är få som gjort så avgörande insatser för den europeiska hockeyn som Stubb. Han valdes in i Finlands Hockey Hall of Fame Finland 1991 och i det Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame 2000.

– Jag har känt Göran sedan jag var liten eftersom min far (Jim Gregory) kom honom nära då de utarbetade en lösning där Görans grupp formades för att skapa liknade förutsättningar för scoutingverksamhet i Europa som i Nordamerika, säger David Gregory vid NHL Central Scouting,  Det som till en början var något av ett experiment visade sig bli en stor succé som än i dag pågår.

–Göran har varit fenomenal på att anpassa sig i takt med att hockeyn utvecklats. Det är en klok hockeypersonlighet utrustad med en stor portion humor. Han är en god människokännare som vill hockeyns bästa i alla lägen, säger Gregory. Jag fick möjlighet att träffa hans familj då beskedet kom att han skulle pensionera sig och har fått höra alla historier. Vi har alla lärt oss så mycket av honom, samtidigt som han hela tiden tagit sig tid att lyssna och lära av andra. Han är väldigt ödmjuk på det sättet. En väldigt fin människa.

1961 klev Stubb in i IFK Helsingfors ishockeysektion och drev den då ingen annan ville göra det. Han utsågs till vd för Finska Ishockeyförbundet 1975 generalsekreterare 1976 innan dåvarande chefen för NHL Central Scouting Jim Gregory hörde av sig 1983 med frågan om Stubb kunde tänka sig vara med och bygga upp scoutingverksamheten i Europa.

– Jim förstod att Europa var en stark framtida marknad för spelare då han i rollen som general manager för Toronto Maple Leafs rekryterade Börje Salming och Inge Hammarström 1973, säger Stubb. En god vän till mig, Esko Paltanen, som under många år hade en stark position inom den finska ishockeyn, hjälpte till med att sammanföra oss båda för ett möte 1983 och resten är historia.

NHL.com satte sig nyligen ned med Stubb i Helsingfors för att se tillbaka på hans karriär som europeisk scout.

Hur viktigt var det för dig att redan som tämligen ung ha uppdraget som sportchef i IFK Helsingfors och vad lärde du dig av det?

– Hockeyn var inte alls en stor sport i Finland för 60 år sedan och IFK Helsingfors är en stor idrottsförening med flera sporter som fotboll, hockey, friidrott, bowling, gymnastik osv under samma paraply. Inför säsongen 1959-60 meddelade föreningen att hockeyn skulle kastas ut om inte någon klev fram för att driva sektionen och ta ansvar för ekonomin.

– Jag var 26 år och ungkarl och kunde dyka in i sporten helhjärtat och sedan dess har jag blivit kvar. Det var ett stort steg från att vara involverad i fotbollslaget till att ta fullt ansvar för hockeyn och till en början var allting på amatörnivå. Vi spelade utomhus tills dess att Helsingfors ishall öppnades 1966. Från och med säsongen 1966-67 kunde vi börja lägga planerna för ett lag med fullt eller delvis professionella spelare.

– Vändpunkten kom 1967 så jag lyckes övertyga (trefaldige Stanley Cup-mästaren) Carl Brewer att ansluta till IFK som spelade tränare. Carl, som spelade back i Maple Leafs, blåste liv i den moderna hockeyn i såväl Helsingfors som resten av Finland. Jag bjöd in honom för att spela en uppvisningsturnering i Europa under hösten 1967 och sa att om han gillade det så kunde han komma över med familjen till den kommande säsongen 1968-69.

– Jag ledde hockeyn i IFK Helsingfors från hösten 1961 till hösten 1975 och under den tiden vann vi tre mästerskap (1969, 1970, 1974). Jag lärde mig väldigt mycket om hockeyvärlden under mina år i IFK.

\\ Vilka tidigare erfarenheter hade du nytta av innan du inledde din bana inom NHLs europeiska scoutingverksamhet?**

– Under min tid som ordförande för det Finska Ishockeyförbundet (1976-83), byggde jag upp ett utmärkt kontaktnät inom hockeyns värld och blev vän med många som kunde hjälpa mig då den europeiska scoutingverksamheten sjösattes.

När kände du att scouting var ditt kall?

– Jag kände det redan från början. Jag var extremt intresserad att starta, bygga upp och starta upp den europeiska scoutingverksamheten. Då jag startade var det bara tre lag som hade scouter på plats i Europa: Edmonton Oilers hade Matti Väisänen, New York Rangers hade Lars-Erik Sjöberg och Calgary Flames hade Lasse Norrman. Då jag jobbade för NHL under mitt första U18-EM i april 1984 i Tyskland, var vi bara sammantaget tio scouter på plats.

Idag, 40 år senare, kan varje lag i NHL ha tio scouter på plats under exempelvis en tävling som U18-VM i april. Jag tror att det var närmare 250 scouter på plats i turneringen i Schweiz.

Hur såg samarbetet ut med Jim Gregory under de första åren med NHL European Scouting. Vad ville han att ni skulle göra?

– Jim målade i stora drag upp en idé om vad NHL och ligans klubbar ville ha från oss. Det handlade om att producera rankinglistor på spelare, göra matchrapporter, ordna med biljetter och hotellbokningar samt att ordna visum. Helt enkelt att vara länken mellan exempelvis en turnerings organisation och NHL-scouterna. Under de första åren hjälpte vi också NHL-lagen med att hitta lämpliga scouter i Europa.

– Vi byggde upp hela scoutingsystemet i Europa från grunden och då ska man komma ihåg att hockeyn här är uppbyggd med ett lokalt förbund för varje land. Klubb- och ungdomslagsverksamheterna är också uppbyggd på ett helt annat sätt än i Nordamerika.

Vad har du för minnen av att arbeta som scout?

– Framförallt alla resor till intressanta platser som jag aldrig skulle fått besöka om det inte var för hockeyn. Givetvis också alla möten med människor genom åren. Jag har fått många goda vänner genom scoutingen. Det är väldigt många fina människor som är involverade i scouting-gemenskapen.

Hur ser din top sex-lista ut med spelare du sett som scout under dina år?

– I Finland, var det Teemu Selänne och Saku Koivu. I Sverige är det Mats Sundin och Peter Forsberg. I Ryssland Alex Ovechkin och i Tjeckien Jaromir Jagr. Alla de sex spelarna var väldigt speciella. De var framtida storstjärnor som alla spelade U18-turneringar flera år innan de hade åldern inne. Jag såg dem redan då som färdiga spelare.

Hur gamla är dina barn nu och vad gör de?

– Min äldsta son Alexander är 55 år gammal. Han är före detta statsminister i Finland och professor vid forskningsinstitutet European University Institute i Florens. Just nu är han dock en av toppkandidaterna till presidentposten då Finland går till val i slutet av januari 2024. Alex är gift och har två barn. Min yngre son Nicholas är 53 år och jobbar som IT-chef för en stor hotellkedja i Finland. Han jobbar med digitalisering, affärssystem och traditionell IT. Också han är gift och har fyra barn.

Vilket råd skulle du vilja ge till de som funderar på att försöka sig på en karriär som scout?

– Gå på så många matcher som möjligt, särskilt ligamatcherna i U18- och U20-serierna. Det är där de största talangerna går att hitta och det är där alla scouter är. Vad gäller spelarnas färdigheter är skridskoåkningen nummer 1 och därefter blicken och spelförståelsen. En sak jag har fått lära mig är att man aldrig behöver leta efter ett ”top prospect” för de sticker alltid väldigt tydligt ut ur mängden. Varje år finns det ett tiotal spelare som står i en klass för sig i matcherna.

– Det är trevligt att lära känna spelarna, men nuförtiden försöker vi göra vårt jobb utan att störa spelarna för mycket för alla förstår att om du är mellan 17-18 år och tillgänglig i draften så skulle spelarna samtal från 150 scouter om dagen. Det skulle bli en omöjlig situation.