Skottprocenten - 9,4% - är det inget fel på och det ger tyngd för hans påstående men Vrana håller sig på jorden. Han ler brett där han sitter i en soffa med solens strålar gassande ner på honom. Det märks att han trivs med tillvaron. Men han tar inget för givet: "Jag vet min potential och jag är säker på att jag skulle kunna ersätta någon av de killarna vi har tappat under sommaren. Men jag måste visa det." säger han med ett beslutsamt stenansikte som kommit från ingenstans. Han nästan spänner ögonen i mig: "Det är upp till mig. Jag måste bli bättre."
Jakub Vrana tar en klunk ur sin vattenflaska. Leendet är tillbaka. I en bekant miljö, omgiven av goda vänner och tränare som känner honom väl får han dessutom möjligheten att gå på is redan den här veckan. Det gör att han kan träna på detaljer, menar Vrana, och säger att han vill bli jämnare och att han vill ta för sig mer på isen. Jag frågar på vilket sätt och precis som alla andra frågor under vår pratstund tänker han efter en stund innan han formulerar ett svar.
"Det finns mycket; spelet vid sargen, backchecking… Men jag vill inte gå in på detaljer. Allt kan bli bättre." säger han beslutsamt.
Samtalet börjar gå mot sitt slut och jag frågar honom om den kommande säsongen. Washington har, likt många lag, förändrat i truppen, men det oroar inte nämnvärt, menar Vrana.
"Det finns de som säger att vi kommer att få en tuffare säsong, och så är det kanske." säger han. "Men vi är fortfarande ett väldigt bra lag. Vi har varit svåra att slå och det ska vi vara även i år".
Han ler igen. Ett träningspass är till ända.
En bit på plats. En bit på vägen.
Mot en vardag i NHL.
