McDavid, Draisaitl redo att ta plats i Oilers historieböcker

Wayne Gretzky. Jari Kurri. Paul Coffey. Mark Messier.

Namn som kommer leva vidare i ishockeyns historieböcker genom alla tider. Men också namn som, om man har någon form av anknytning till Edmonton Oilers, förpliktigar. Speciellt om man är två av de spelare som förväntas återställa Oilers storhetstid – och föra Stanley Cup-bucklan till Edmonton för första gången sedan 1990.

Speciellt om man heter Connor McDavid eller Leon Draisaitl.

McDavid och Draisaitl har båda vunnit i princip allt man kan vinna på individuell nivå. Båda har nått milstolpar, bjudit publiken på höjdpunkter och etablerat poängsnitt som andra spelare bara kan drömma om. Men i den bakre delen av rummet står en envis elefant och stampar: varken McDavid eller Draisaitl har hittills lyckats vinna Stanley Cup.

– (Att vinna) betyder exakt allt för oss, sade Draisaitl till NHL.com/sv i samband med Stanley Cup-finalens traditionsenliga mediedag under fredagen.

– Vi har båda varit lyckligt lottade sett till att vi lyckats vinna personliga utmärkelser och skapat speciella minnen där vi nått exempelvis 50 mål eller 100 assist, fortsatte Draisaitl. Det är förstås speciella kvällar och det är inte något någon av oss tar för givet. Men det är en lagsport vi utövar. Visst, alla vill förstås prestera bra under säsongen, men i slutändan vill man vinna och det man vill vinna är Stanley Cup.

De kommande två veckorna får duon äntligen chansen då de kliver in i sin första Stanley Cup-final någonsin.

– Det här är så oändligt mycket större än alla andra utmärkelser eller personliga rekord, slog Draisaitl fast.

Varken McDavid (1997) eller Draisaitl (1995) var födda när Oilers hade sin storhetstid under 80-talet, då man vann fem Cup-titlar på sju år. Men duon har haft tillgång till en minst sagt kunnig historieberättare den senaste tiden; assisterande tränare Paul Coffey, som var med och vann tre titlar med Oilers under den perioden.

– Det har varit härligt att ha ’Coff’ (Paul Coffey) runtomkring laget, sade McDavid. Bara att få lyssna till honom berätta hur det var under klubbens tidigare storhetstid… det är häftigt. Jag och andra som inte var födda då under storhetstiden kanske tänker att de hade det lätt och att allt gick som på en räls, men de upplevde svårigheter och behövde överkomma motgångar för att nå dit de i slutändan nådde. Det är ett starkt budskap, som går att applicera på vår grupp här. Vi har gått igenom mycket tillsammans för att ta oss hit.

Onekligen. Oilers inledde ju som bekant säsongen 3-9-1, vilket föranledde ett tränarbyte från Jay Woodcroft till Kris Knoblauch. Åtta månader senare, nästintill på dagen då Knoblauch anställdes den 12 november, är laget framme i Stanley Cup-final.

En final där man ställs mot ett svårspelat Florida Panthers, som själva är framme vid sin andra raka Stanley Cup-final och som har för avsikt att ta revansch från förlusten förra året.

Oilers breddforward Mattias Janmark förväntas inte vara den som gör skillnad på en individuell nivå för sitt lag, men han är väl införstådd vad det skulle betyda för organisationen – och för staden den representerar – att bryta den vid det här laget 34 år långa Cup-torkan (sedan 1990).

– Jag är för ung för att ha någon egentlig bild av den eran (med Gretzky) och jag har faktiskt inte jättebra koll personligen på alla detaljer kring när de vann, förklarade Janmark. Men det går att känna av inom klubben, det sitter i väggarna. Jag kan knappt föreställa mig hur staden Edmonton skulle reagera om vi lyckades vinna, men det gör det nästan mer speciellt… det blir som en extra motivation att vinna för dem.

Och han unnar sin lagkapten att få vinna Stanley Cup och därmed cementera sitt arv som en av sportens stora genom tiderna.

– Ja, alltså, när det gäller de stora spelarna (som McDavid) så tar de ju alltid Cup-vinster i beaktning, sade Janmark. Men först och främst, oavsett om vi vinner den här gången eller inte så är jag hundra procent övertygad om att han kommer vinna Stanley Cup under sin karriär. Det är så bra han är. Visst, en vinst skulle förstås tillföra något till hans arv som spelare, men även utan en Cup-vinst är han helt otrolig.