Från Vegas till Ottawa - en rejäl omställning för Lindberg

Välkomna till En-mot-En. Varje torsdag under säsongen 2018-19 kommer vi på NHL.com/sv ge er exklusiva intervjuer med några av ligans största spelare och profiler. Ämnen kommer täcka både det som sker på isen och utanför. I veckans inlägg så har vi fått oss en pratstund med Ottawa Senators svenske forward Oscar Lindberg.

Det blev en omtumlande trade deadline för Oscar Lindberg. Han fick lämna Vegas Golden Knights och flytta från Nevada-öknen till Kanadas huvudstad Ottawa där det är långt ifrån samma fest och glamour som i "Sin City."
För Lindberg, 27, är Ottawa Senators den tredje klubben i NHL-karriären. Efter att ha lett Skellefteå till SM-guld 2013 och blivit utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare tog han steget över till Nordamerika.
Lindberg draftades av Arizona (då Phoenix) Coyotes i den andra rundan av draften 2010, men trejdades till New York Rangers ett år senare.

Efter drygt två år i AHL fick han chansen i Rangers där han var ordinarie i två säsonger innan Golden Knights plockade honom i expansionsdraften inför förra säsongen. På trade deadline denna säsongen var Lindberg en av pusselbitarna som Golden Knights skickade till Ottawa i utbyte mot Mark Stone.
På hittills 240 matcher i NHL har Lindberg stått för 74 poäng (37 mål, 37 assist).
Vi fick oss en pratstund med Lindberg där han talar om den första tiden i sin nya klubb, hur han fick trejdbeskedet, samt hans tid i SHL med Skellefteå.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
\\\\*
Berätta om händelseförloppet runt trade deadline. Hade du fått några indikationer att det kunde komma att hända något?
Inga indikationer innan. Vi hade träning till drygt klockan 12, sedan var jag kvar på isen ett tag och tänkte knappt på det. Sedan gick jag in i omklädningsrummet och då kom faktiskt Wille (William) Karlsson och sa till mig att jag blivit trejdad. Jag trodde inte på honom först, men sen insåg jag att han var seriös. Efter det hände allt ganska snabbt. Jag kom hem, packade ihop grejerna på två timmar ungefär, sa hejdå till min tjej och mitt barn och sen var det bara åka.
Du har ju hunnit uppleva en del olika städer som New York och Las Vegas. Vad är ditt intryck av Ottawa så här långt?
Det (Ottawa) känns lite mer som att vara hemma faktiskt. Ganska liten stad, iallafall där jag bor nu. Sen har jag inte hunnit se så mycket av "downtown" och sådär, men mycket snö och kallt väder. Jag har ju haft turen att få spela i både New York och Vegas som är riktigt coola städer, men det är kul att få se lite olika ställen.

Hur tycker du att det gått i de första matcherna för Ottawa?
Jag tycker det har gått helt okej ändå. Spelmässigt har det varit lite upp och ner, men jag tycker ändå att vi har spelat helt okej i vissa matcher, och sen i andra matcher har vi fallit igenom. Det finns mer att hämta, men hyfsad start ändå och jag har fått göra ett par mål. Förhoppningsvis blir det lite bättre.
Hur har det gått att anpassa sig till ett nytt spelsystem såhär sent på säsongen?
Det är knepigt ibland för det går så snabbt så man hinner inte alltid tänka där ute. Så man försöker få det att sätta sig i ryggmärgen så snabbt som möjligt och komma in i det. Men det är något som man försöker bli lite bättre på varje dag.
Läs också: [Dahlin behöver stå stark i formsvagt Sabres]
Hur ställer du dig inför ett eventuellt VM i vår?
Jag vet inte. Kontraktet går ju ut nu efter säsongen så jag vet inte om det går att lösa med försäkring, jag vet inte hur knepigt det brukar vara. Men jag tycker alltid det är kul att vara med i landslaget. Vi får väl se om de vill ha mig och hur det ser ut då.
Ni bytte ju nyligen tränare. Vad är första intrycket av Marc Crawford?
Nu när vi är borta från slutspel gäller det att hitta vägar att ändå köra på och inte packa in grejerna. Jag tycker han gör ett bra jobb med att få ihop laget. De håller ju på med en "rebuild" som det heter här borta, så det är mycket unga killar i laget. Man får försöka göra det bästa av situationen.

Du sa tidigare att Ottawa påminde dig om hemma, som i ditt fall är Skellefteå. Om vi tittar tillbaka på din tid i SHL, hur stort var det att få vara med och vinna SM-guld sista året innan du stack över till Nordamerika?
Det är klart att det var skönt. Speciellt när man spelat där ända sedan man var liten och följt hela processen sedan de var i Allsvenskan. Att sedan själv få komma upp och spela där några år och sen till slut få vinna, och då hade dem ju inte vunnit sedan typ 1978, det var en riktigt cool resa att få göra. Det finns många bra ledare och lagkamrater där som man har att tacka därifrån.
Du inledde din karriär i Nordamerika med två säsonger i AHL. Tycker du att det gav dig någonting att spendera tid där nere?
Absolut. Framförallt personligt och utanför isen. Man sätter ju sig i en obekväm situation, du känner ingen i laget och det är ett nytt språk och nytt land. Du får ta hand om mycket grejer själv. Sen är även hockeyn en helt annan sport här borta, och det tog ett tag för mig att hitta rätt, men jag tycker absolut att de två åren var värt allting. Så jag tror det är viktigt att ha tålamod ibland.
Sista frågan. Är det något hemifrån som du brukar sakna under säsongens gång förutom familj och vänner?
Inte direkt. Det är just familj och vänner så klart, men annars har man blivit så van här borta. Och skulle det vara något så får folk ta med sig det när de kommer över.