Peter Popovic varvar ner med hockey i skolan

Varannan onsdag under säsongen presenterar NHL.com/sv en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. I det här avsnittet möter vi Peter Popovic, en av få svenskar som spelat med både Jaromir Jagr och Wayne Gretzky.

I NHL fick han smeknamnet The Gentle Giant. 307 utvisningsminuter på sammanlagt 520 matcher under åtta NHL-år var - brukade kritikerna påpeka - alldeles för lite för 198 centimeter och 105 kilo Peter Popovic.

– Jag var inte den sortens spelare. Mina styrkor fanns väl på andra plan, säger han. Jag var en defensiv back och en rollspelare.

Idag är Peter Popovic en bra bit från hockeyn på elitnivå, men ändå inne i sporten.

– Just nu jobbar jag på Viksängsskolan i Västerås. De har en hockeyprofil för elever som är mellan 13 och 15 år, de går i sjuan, åttan och nian. Det är en ung kille, William Svärd, som håller i det och jag hjälper honom.

– Det är några timmar varje morgon måndag till torsdag, men det har alldeles perfekt för mig nu; det är hockey men i lagom mängd och jag behöver inte ta med mig jobbet hem, säger Peter Popovic till NHL.com/sv.

Peter Popovic har nämnts som tränare för gamla klubben Västerås, men ännu har inget hänt.

– Jag vet inte riktigt vad jag känner för ett större jobb, det måste bränna till och bli skarpt läge först. Då kanske det kommer. Jag är inne på andra året med det jag gör nu, och jag trivs väldigt bra. Det är hockey, men på en annan nivå. Inga helger, inga långa bussresor.

En del av tiden som blir över efter jobbet på Viksängsskolan, fyller ”Poppe” med tennis.

– Jag har blivit tennisbiten, jag har ju mycket tid över.

Peter Popovic, eller Petar som han egentligen heter, har hunnit fylla 56 år. Han påpekar själv att ”jag är ju inte ung och lovande längre”. Det har gått 18 år sedan han lade av den aktiva spelarkarriären efter åtta NHL-år, fyra säsonger i Södertälje SK och ett ”komma-hem-igen-år” i Västerås, klubben där allt började på elitnivå för den Köpingsfödde och Arbogafostrade ”Poppe”.

Det var 1984 som Peter Popovic bytte IFK

Arboga mot Västerås IK. Hockeygymnasiet i Västerås var en bra startpunkt för det som skulle komma att bli en nästan 40 år lång karriär på högsta hockeynivå. Han gjorde sin första elitseriesäsong i VIK 1988-89, tillsammans med spelare som Patrik Juhlin, Roland Eriksson, Tommy Salo och Leif Rohlin som hade varit (Eriksson) eller skulle bli NHL-spelare.

Plus givetvis den då blott 18 år gamle backen Nicklas Lidström, vidare presentation överflödig.

Och nu har det gått nästan två år sedan Peter Popovic och hela tränarstaben med Rikard Grönborg i spetsen, fick lämna ZSC Lions i Zürich efter två år i den schweiziska toppligan. Det efter tränarjobb i Västerås, Södertälje, åtta år med Tre Kronor och två år i Färjestad.

I National Hockey League blev det spel för Montreal Canadiens i fem år efter draften 1988 (5/93) och resan till Nordamerika till säsongen 1993-94. Och efter sejouren i Montreal ett år vardera i, i tur och ordning, New York Rangers, Pittsburgh Penguins och Boston Bruins.

En period och ett äventyr Peter Popovic aldrig kommer att glömma.

– Det var en fantastisk period i mitt liv. Det hände så mycket under de åtta säsonger; jag åkte över tillsammans med min Susann, vi gifte oss (och är fortfarande gifta), vi fick barn och jag fick spela i världens bästa liga. Åtta år som nog var de bästa i mitt liv. Montreal var en fantastisk stad… det var bara hockey som gällde där. Jag trivdes väldigt bra i Montreal.

Och har naturligtvis många minnen: Peter Popovic plockar fram särskilt ett:

– Jag spelade inte första matchen den säsongen, det var hemma mot Hartford Whalers. Men jag fick debutera i den andra matchen, mot Pittsburgh borta. Det var otroligt häftigt; ”här kommer lilla jag från Arboga…”.

Mot Peter Popovic och övriga Montreal-backar ställde Pittsburgh ett anfall med bland andra Mario Lemieux, Jaromir Jagr, Bryan Trottier, Marty McSorley och Rick Tocchet. Penguins vann med 2-1 efter förlängning och ”Poppe” blev utvisad för interference. Det var för övrigt den enda matchen som Canadiens förlorade mot Penguins den säsongen: Montreal vann tre matcher med sammanlagda målskillnaden 17-3 (!) och spelade en oavgjord, 2-2.

– Ett otroligt häftigt minne, säger Peter Popovic. Första målet också, så klart. Mot Washington hemma (den 11 december 1993), och jag lyckades peta in en puck. Jag var ju inte direkt någon målskytt, jag hade väl andra styrkor. Calle Johansson spelade i Washington då…. han borde väl också komma ihåg det (hahaha)…

Inte direkt någon målskytt, som sagt: det blev tio mål plus 63 målgivande passningar på 488 matcher i grundserien och fem poäng (1+4) på 32 slutspelsmatcher.

Efter tre lag på tre säsonger blev det flytt hem till Sverige och till Södertälje. ”Poppe” och familjen hade redan när han skrev på för säsongen i Boston Bruins 2000-01, bestämt att det skulle bli sista året i NHL.

Under åtta år i National Hockey League hann ”Poppe” spela mot några av ligans stora profiler. Givetvis mot gamle Västeråskompisen Nicklas Lidström och mot spelare som Mario Lemieux (se ovan). Men också två säsonger med de största. Peter Popovic är en av de få svenskar som spelat med både Wayne Gretzky och Jaromir Jagr: med nr. 99 i New York Rangers 1998-99, Gretzkys sista säsong, och med nr. 68 i Pittsburgh 1999-2000.

Så vem var bäst?

– Det måste bli Gretzky, med alla poängen och alla rekorden. Båda var sjukt bra, men på olika sätt: Gretzky var suverän på att hitta passningar till lagkamraterna… se’n gjorde han många mål också. Jagr var väl mer suverän i spelet en-mot-en, han skapade lägena åt sig själv. Det var skillnaden som jag såg den… fast båda var ju fantastiskt bra, förstås.