Luongo, bröderna Sedin hade roligt under HHOF Legends Classic

TORONTO -- När Roberto Luongo lämnade isen i Scotiabank Arena i söndags ställde en reporter honom en allvarlig fråga: Vilket var det mest minnesvärda ögonblicket i hans hockeykarriär?

Luongo gav ett inte helt seriöst svar på en inte helt seriös eftermiddag.
- Att göra två mål idag, sa Luongo.
Luongo kliver in i Hockey Hall of Fame på måndag för att ha hållit pucken utanför nätet, men målvakten som blev centern satte pucken i nätet två gånger om i 10-6 segern för Team Lindros mot Team Sundin i Hyundai Hockey Hall of Fame Legends Classic.

• Det var kul, sa Luongo. Jag såg hela tiden fram emot den här matchen. När de bad mig spela sa jag att jag inte ville vara i nätet, och de gav mig en chans.
  Det är lustigt. När han växte upp i Montreal, började Luongo inte spela hockey förrän han var 8 år gammal. Och när han väl började så spelade han forward, trots sin önskan att bli målvakt, eftersom hans föräldrar ville att han skulle ordentligt med motion och kände att målvakterna inte rörde på sig tillräckligt mycket.
  Sedan när han var 11 eller 12 blev Luongo petad av ett reselag.
  Först när målvakten i hans hemmalag blev sjuk gav hans mamma med sig och släppte in honom mellan stolparna. Han slutade matchen med en hållen nolla och gick aldrig tillbaka till att spela forward.
  Resten är historia.
  Luongo avslutade karriären rankad tvåa bland målvakter i NHL:s historia i spelade matcher (1 044), fyra i vinster (489) och nia i antal hållna nollor (77). Bland dem som har spelat minst 250 matcher ligger han på sjätte plats i räddningsprocent (91,9) tillsammans med Andrei Vasilevskiy från Tampa Bay Lightning.
  Luongo fick sin Hockey Hall of Fame-kavaj i en pregame-ceremoni i söndags. Sedan släppte han pucken för den ceremoniella tekningen, flankerad av två av hans tidigare Vancouver Canucks-lagkamrater och Hall of Fame klasskompisar från 2022: Daniel och Henrik Sedin.

Första gången Luongo tog en tekning gick han upp mot Henrik. Klädd i samma nummer 1 som han bar som målvakt, vann han tekningen klart och drog tillbaka pucken till en lagkamrat.
(OK, Henrik flyttade inte ens på sin klubba, men vad spelar det för roll?)
- Jag tror att han spelade center när han växte upp, sa Henrik och log. Han är stor. Han är stark. Bra timing. Imponerande.
Matchen mellan före detta NHL- och damhockeystjärnor innehöll två halvlekar på 20 minuter och en 12-spelare lång straffläggning.
Efter att ha misslyckats med att göra mål på ett par chanser sköt Luongo pucken i nättaket under den andra halvleken vilket fick vattenflaskan att flyga upp i luften. Det såg ut som att han visade ett enormt tålamod att vänta på ett öppet nät.
Inte riktigt.
- Jag ville skjuta, och sedan såg jag ingenting, och jag fick panik, sa Luongo. Sedan höll jag i den, och helt plötsligt hade jag ett tomt nät, så jag försökte skjuta högt.
Luongo firade genom att göra "Griddy-dansen" på förslag av sin son, Gianni, 11.
- Det var inte vackert, men jag gjorde mitt bästa, sa Luongo.
Luongos andra mål var vackert, på fullt allvar. I straffläggningen använde han vad han kallade sitt enda drag, en dragning som slutade med en backhand in i mål.
- Han började långsamt, men han kom igång ju längre matchen gick, sa Daniel. Det där straffmålet var ganska imponerande.
Målvakten Cory Schneider skrattade.
- Jag tyckte att straffmålet var ganska bra faktiskt, sa Schneider, som spelade med Luongo i Canucks och återförenades med honom på Team Lindros. Det var en fin avslutning.
Schneider spelade i American Hockey League i lördags, och gjorde 30 räddningar för Bridgeport i en 2-1 övertidsförlust mot Hershey. Trots det gjorde han resan för att spela med Luongo och Sedinarna en gång till. Tre andra före detta Canucks spelade också: centern Brendan Morrison och försvararna Kevin Bieksa och Dan Hamhuis.
- Det bästa var att spela med killarna som jag spelade med i ett gäng år, sa Luongo.
Kanske visade Luongo att målvakter kan göra vad forwards gör.
- Vi pratade om det efter första halvlek, och jag frågade honom om detta gav honom en bättre uppskattning för hur svårt det är där ute, sa Schneider. Och sedan när han stänkte dit den så vattenflaskan flög och gjorde mål i straffläggningen, så tror jag att vi båda var överens om att det är mycket lättare än vad de får det att se ut. Jag tror att han har en framtid där. Han gjorde några fina grejer.
Återigen, kanske inte.
Hade Luongo varit en forward istället för en målvakt, kunde han ha utmanat Daniels Canucks målrekord (393)?
- Inte en chans, sa Daniel och log.
Luongo kunde åtminstone ha tagit sig i NHL som forward, eller?
- Inte en chans, sa Henrik och log.